Det är fyra som har svarat att de kommer på middag hos mig om ett par veckor. Hittills är det Låtsasbrorsan, Peji, Sociologen och Mejram. Patten kan inte för hon är bortrest, Lingon skulle kolla om hon kan flytta på saker, Bästisen och Berget har inte svarat än. Bästisen har blivit chef och i och med det också blivit svårare att få tag på, hon jobbar så mycket. Jag hoppas att det lugnar sig för henne. Berget repeterar, så jag vet inte om han har tid på det stora hela, men det hoppas jag. Jag saknar honom faktiskt massvis, han är den ende av dem jag inte har sett på ett helt år.

Jag har inget jobb för tillfället och väldigt dåligt med pengar just nu, men en middag kan jag alltid skrapa ihop. De inbjudna får som vanligt ta med sig en flaska vin, resten löser sig. Det är egentligen just när man har som minst att luta sig på man behöver sina vänner och god mat och dryck. Det är på ett sätt antitesen till höga klackar, strukna dukar och välplanerade menyer. Det är tillåtelse, värme och klokhet och befriande skratt. Att få dra upp fötterna under sig på stolen och slappna av i doften av kryddor och kärlek.

Både Lingon och Mejram har separerat under våren. De har båda fått lära sig saker om sina liv och den de har delat dem med. Och jag har tänkt mycket på det där. Lärdomarna man gör, på gott och ont. Man brukar prata om att lära sig som något odelat positivt. Men ibland önskar jag att det gick att olära sig saker. Avlära sig. Slippa ha kunskap om hur det kan se ut, hur andra människor kan välja att behandla en. Sudda ut helt och hållet och få fortsätta sitt liv osårad på vissa plan. En viss sorts naivitet dör av hård behandling, så är det bara. Jag önskar att jag inte visste allt jag vet. Det finns vissa lärdomar som jag hade levat bättre utan.

Jag minns när jag berättade för Berget om hur svårt jag har fått det att lita på folk efter att ha blivit mycket ljugen för, och varför. Han lyssnade så noggrant, lyssnade med hela ansiktet, lät mig prata färdigt. Jag minns inte ordagrant vad han svarade, men jag minns hur han tryckte min hand. Hur han kände med mig medan jag berättade. Och jag minns hur genomskådad jag kände mig, på ett bra sätt. Eller vänta, genomskådad är kanske fel ord, jag kände mig genomsedd, sedd in till verklighetens kärna.

Jag saknar honom. Hoppas att han kommer på middagen.

Bästisen ska få min enorma fikus som håller på att växa ur lägenheten. Den kommer att göra sig bättre som kontorsväxt. Vi har fnittrande pratat om att stoppa ner den i en sopsäck och köra i hennes lilla Prius, vi får väl se om det ens är möjligt. Igår hjälpte jag Låtsasbrorsan att hämta en ny diskmaskin, och vi körde igenom området där han bodde med sin exfru. Det är vackert där. Funkisvillor och prunkande trädgårdar. Rena fasader och många planer på att bygga altan. I förrgår bjöd jag Lingon på kaffe i mitt kök och upptäckte att tjejen som hyrt i andrahand hos mig varken har diskat filterhållaren eller behållaren till mjölkskummaren, filterhållaren fick jag skrubba med stålull innan vi kunde få cappucino. I lördags hjälpte Sociologen mig att hämta en ny säng som jag har köpt och köra ner den gamla till landet i spöregn. Sista veckan på landet bjöd Peji med mig till en kombinerad grill- och surströmmingsafton och i vanlig ordning skrattade vi så att jag nästan grät. Och Mejram, fina kära Mejram som jag blir lika glad över varje gång hon skriver något av sina sms utan mellanslag efter punkt och komma.

Det här är min flock, min trygghet i tillvaron. Ibland tänker jag att det att känna till varandras ärrkartor och ändå kunna skratta tillsammans är en av de största nåder som finns.

I natt drömde jag om Den Där Mannen, för första gången på länge. Jag undrar vad det var som triggade det, kanske att vara tillbaka i Stockholm bara, för drömmen gick ut på att vi åkte tunnelbana över ett stort vatten för att komma till ett museum som inte finns, där vi gick runt och letade efter ett barn, jag vet inte om det var hans eller mitt. Jag tror att vi kysstes också. Jag vaknade hur som helst med en varm, snäll känsla i kroppen. Det var behagligt, ett slags ömsesidighet som vi aldrig hade i verkliga livet.

Så såg jag att Robin Williams är död. Och jag blev så ledsen. Så många stora döda det finns.

d835941baf8572e631ec79d744ecfbef

Och jag tänker att även om det ena och det andra egentligen inte hänger samman, så gör det ändå det. All den där förändringen som hela tiden sker, allt liv som inte längre lever eller levs. Som bara finns som ett minne som dyker upp ibland. Och jag vet inte om den ena sortens död egentligen är mindre oåterkallelig än den andra, jag vet inte det.

 

cykel

Den här cykeln.

Jag såg den på Blocket och tänkte att den, den ska jag köpa. Så sagt och gjort. Säljaren och jag kom överens, och idag när jag körde upp från landet var jag glad och förväntansfull, för jag skulle köpa en racer. Mitt livs första. Jag började tänka att jag som har hus i Östergötland kanske skulle satsa på att ta Vätternrundan om några år. Drömde lite om framtida starka lår.

Cykeln var jättefin och säljaren var trevlig. Vi skakade hand och jag rullade lätt iväg med den till bilen där jag redan hade satt på cykelhållaren. När jag kommit hem tog jag ett provvarv runt kvarteret och oj, vad lätt det gick! Cykeln rullade på som en dröm. Vid sjutiden på kvällen låste jag fast den vid cykelstället utanför porten. Och när jag tittade ut genom fönstret strax efter nio så var cykeln inte kvar.

Min nya cykel blev stulen på under två timmar. Det enda som fanns kvar var det avklippta låset på backen.

Nämen, jomen, alltså.

Fuck you, Stockholm, känner jag nu efter att ha suttit i telefonkö till polisen och betalat några tusen för en cykel jag troligen aldrig ser igen.

Jamen, jomen. Dagarna går och jag har inte ens öppnat den här sidan på en stund. Kanske att jag behövde vila från bloggen, eftersom jag också vilade från bokskrivandet. Om man nu kan kalla det vila när man i själva verket har sysslat med miljoner andra saker. Jo, det kan man. Det är att vila, för mig, att inte ha på tankekranen utan bara låta kroppen styra livet, vare sig det handlar om att klippa gräsmattan eller snickra ihop något användbart eller renovera.

Alltså ska jag nu skriva ett helt osammanhängande blogginlägg för att försöka väcka hjärnan till liv igen. Det kommer nog att ta en stund efter att ha varit avstängd.

Apropå gräsmattan. Mina tomater. Jag har massor av tomater, och några av dem är till och med röda. Jag har skördat egen vitlök som nu ligger på tork på farstukvisten. Däremot blev det varken spenat, sallad eller mangold att prata om. Det har sett ut som att det fattas näring i jorden, de har vuxit dåligt, och igår upptäckte jag varför. Myror. En masse. Så imorgon ska jag ta fram kanelen igen, även om det är för sent att rädda mangolden. Men vitlöken är god.

10560929_570415583068573_625101823_n

Apropå snickra ihop något. När morbror och jag slängde mammas gamla kök lyckades vi slänga något hon ville ha kvar – det integrerade bakbordet. Alltså ska jag snickra ihop ett bakbord till min mor. Det ska ha en plywoodbotten och lagom höga kantlister så att mjölet håller sig på rätt sida. Och på loppis har jag hittat en liten tallrikshylla som hon ska få som bonus. Den är väldigt nätt och fin i sig själv, men lite utsågad (jag gissar att den har hängt över en ledning eller list), så den behöver lite fix och lite kärlek. Och givetvis lite färg. Jag förnekar mig inte.

2014-08-04

Apropå renovera. Snart har mammas Fritzl-badrum torkat ut helt och får börja jobbas med, så jag ska köpa kakel idag. Det är dags att förbereda för sista stoppet på den här renoveringsresan. Jag har hittat en sorts kakel som jag vill se live innan jag visar det för er och enda stället som säljer det ligger i Stockholm, alltså ska jag till Stockholm. Men köket är så gott som klart. Lite golvlister ligger på tork här på mitt golv, jag förmålar kvartsstavar. Men det är inte långt kvar.

005b

Apropå Stockholm.

Idag flyttar min inneboende ut. Mitt sabbatsår från stan är över, liksom största delen av sommaren. Augusti är kommen och med den planerna för höst och jobb och att flytta hem. Så idag ska jag till Stockholm inte bara för kaklets skull, utan också för att få tillbaka nycklar och ställa tillbaka en del saker. Katten har jamat ledset hela morgonen för att jag inte släpper ut henne, hon går mellan ytterdörren och mig och ger oss båda menande, själfulla blickar. Men idag är det innedag för henne eftersom jag ska sova i mitt andra hemma för första gången på ett år. Jag ska jobba igen, ja. Jag har mjukstartat med en liten översättning, och väntar på svar från inte mindre än tre provfilmningar. Alla har gått bra och känns möjliga.  Och boken SKA bli klar.

Den här sommaren. Jag har haft besök av många fina människor och solen har lyst som bara solen kan när den är på sitt mest pillemariska humör. Jag har ont i magen av mjölkprodukterna som jag inte brukar äta, men som jag äter just nu. Jag har börjat jogga igen, det går inte så fort men det går, och när jag kommer tillbaka till Stockholm på heltid ska jag ta kontakt med sjukgymnast och börja specifikt träna min förkalkade axel. Jag har inte hunnit renovera så mycket hos mig själv, däremot har jag varit ett jehu av fix hos min mor, och det kanske var ännu mer värt just här och nu.

Och livet, livet, livet, det rullar på minut för minut och jag sjunger med i alla sångerna på radion, till och med dem jag inte kan.

Jag har fyllt år. Det gjorde jag medan jag iklädd morbrors gamla badshorts och mammas plastsandaler målade och tapetserade hennes hall. Utöver det har jag lagt golv, satt kakelmosaik och grundligt tvättat av kyl/frys, spis, diskmaskin och fläkt för insättning i köket som morbror till sist monterade. Vi ska återkomma till allt det här, men först:

Jag har byggpaus och har åkt tillbaka till landet. Bästisen har varit på besök i några dagar, vi har fnissat och åkt bil och badat och ätit glass. Imorgon kommer Sioe, på fredag träffar jag Tysken och på lördag får jag förhoppningsvis också besök. Så i några dagar nu är det bara sommarlov. Det är bara så varmt att huden nästan svider, så varmt att jag badar varje dag och så varmt att jag smäller i mig laktastabletter en masse för att kunna äta all glass jag vill.

Det här är det bästa livet. Det finns inget jag kan föreställa mig som är skönare än det här.

råg

badvik

 

Renovering av kök och badrum. Det är väl de två grejer som folk flest oftast fasar för att behöva göra. De är stora, dyra och innehåller många moment (läs: kräver fackfolk). Att göra det som kan göras själv är inte alltid en tröst i det läget, eftersom det krävs mer än att bara måla litegrann.

Hur som helst.

Mammas toa är riven av saneringsfirman, där inne står en byggfläkt och torkar ut vattenskadan dygnet runt. Jag tog en bild av den som jag la ut på instagram och skämtade om. Det vill säga, jag skrev Inbjudande! Ungefär som man föreställer sig toan hos Fritzl.

10467731_533354443458538_1508231458_n

Köket fick vi riva själva, det gjorde vi i fredags kväll, morbror och jag. Varsitt bräckjärn, en skruvdragare och lite handkraft så var det gjort på fyra timmar. Det som tog tid var att tömma skåpen först. Hjälp, vad mycket bös min mamma har samlat på sig! Det är nästan så att den här rensningen är mer värd än själva renoverandet. Nej, såklart inte. Men nästan. Köket hamnade i en relativt prydlig hög på gården, idag åkte det på soptippen.

Pictures5

Så vad har då hänt de här tre dagarna? Ja, dagen efter rivningen rev jag ner tre lager tapet. Den översta var strukturtapet, de två andra vanlig papperstapet. Hur jag gjorde kommer i ett helt eget inlägg när jag kommer åt min kortläsare till kameran, just nu har jag bara mobilbilder. Det tog i alla fall nästan en hel dag. Morbror lagade trasigt i väggen på andra sidan med murbruk och husfix, samt spacklade igen hål i väggar och tak. Jag slipade också av listerna och målade dem, när tapeterna var borta.

Det är kul att se, det här vilka tapeter folk har haft. Mammas översta är en typisk åttiotalstapet, under den fanns en fin sjuttiotalare, och underst en 50-60-talsversion med blå blommor. Allra underst är väggen gul.

Pictures6

Igår började vi måla väggar och tak. Jag blandade till en egen nyans färg av en hink blå reafärg som hette aqua nåt från lokala butiken på landet (64,50 kr) och en hink vit våtrum-och-kök-färg från biltema (149 kr). Det fina med det var att eftersom jag hällde ur hälften av den vita färgen för att fylla på med blått, fanns det vit färg till taket. Hett tips: använd alltid en fetare färg till kök och bad som tål att tvättas av. Det kommer du att vara glad över sedan.

Vi har kul medan vi grejar, morbror och jag. Jag sjunger med i radions hitlåtar och han visslar med i allt. Trevligt.

Idag har morbror börjat bygga ut väggen en aning, för det nya köket har andra dimensioner än det gamla och i det gamla fanns en slags liten sju centimeter djup alkov som inte funkar nu, där den är ska fyrtio centimeter på bredden byggas ihop med befintlig vägg för att de nya köksskåpen och bänkarma ska få plats. Jag har tapetserat och pysselmålat lite här och där (sånt som element och fixat till spill) så nu är all målning klar. Tapeten blev jättefin, tycker jag. Den kostar 169 kr rullen på Rusta, eftersom mamma har 2,70 högt i tak behövdes tre rullar för en vägg.

Pictures7

Japp, där står vi nu. Imorgon blir det en liten byggpaus, för morbror ska iväg på en grej med Kusin, så jag blir ensam kvar på bygget i alla fall halva dagen. Jag kommer nog att börja slipa och måla det begagnade köket inför uppsättning, och kanske städa lite. Men det är i alla fall såhär långt vi är nu.

Kampen fortsätter. Och på tal om kamp! Grattis Tyskland till VM-guld i fotboll!

De här dagarnas arbete: 720,50 kr. Totalsumma hittills: 1008,50. Med den disclaimern att spackel, murbruk och virke kommer från morbrors förråd, så det betalade jag inte för. Han hade kvar en halv burk elementfärg också, så den blev också gratis.

Jo, gardinknoppar och Gorm i all ära, men det var ingen av dem som egentligen var skälet till att jag var på IKEA häromdagen. Nej, jag var där på grund av Ellen Key. Det kan förstås låta långsökt, men det är det inte alls.

I påskas hade jag besök av kära norska vänner, och en av sakerna vi gjorde var att köra runt till ett par olika östgötska sevärdheter. En av dem (och en av mina favoriter) var att vi besökte Ellen Keys Strand. Och det visade sig att de skulle ha visning där alldeles snart så vi gick med. Jag har varit vid Strand många gånger, själva huset är ju så fantastiskt vackert, men jag hade aldrig varit inomhus förr. Det är ett helt fantastiskt hus. Rum efter rum som är inrett med känsla och tanke, med estetisk fingertoppskänsla och värme. Som det står på hemsidan:

Ellen Keys Strand byggdes 1910 – 1911 och är en blandning av Ellen Keys många inspirationskällor: jugendstilen, Italien och den svenska herrgården, inte minst hennes eget barndomshem Sundsholms herrgård utanför Västervik. Efter många år utan ett permanent hem gjorde hon som så många andra vid denna tid: byggde sig ett eget drömhus där hon kunde slå sig till ro.

Åh. Ett drömhus där hon kunde slå sig till ro. Det är en underbar tanke, och det blev ett underbart hus. Så vem var då Ellen Key?

ellen_key_i_brunt_694245v530x800

Ellen Key var dotter till en politiker och en grevinna (grevinna som råkade vara brorsdotter till statsministern) och växte alltså upp i ett samhälleligt och kulturellt högtstående hem. Ändå gick gården i konkurs när hon var 30 år gammal, och då flyttade hon till Stockholm och började arbeta som lärarinna. Hon var välutbildad och inte rädd för att ha åsikter, och började tidigt skriva artiklar och pamfletter och så småningom böcker. Hon blev snart en opinionsbildare, t ex i frågor om yttrande- och tryckfrihet, kvinnors rättigheter, undervisningsfrågor och sociala frågor. Under 1890-talet var hon mitt i den nationella debattens hetluft och blev både hyllad och kritiserad för sina åsikter. Påverkad av Rousseau förkastade hon den auktoritära pedagogiken och den segregerade undervisningen, och hennes mest kända verk är boken ”Barnets århundrade” som översattes till 26 språk och gjorde henne berömd även internationellt. Strindberg avskydde henne, så just han tillhörde inte det kotteri av kulturmänniskor som hon var nära vän med och som ofta har porträtterats tillsammans med henne, men hon var helt enkelt en central figur under sin tid.

Ellen Key gifte sig aldrig. Det sägs vara två skäl till det. Det ena är kvinnosaksskälet, att kvinnor medan hon fortfarande var ung blev omyndiga när de gifte sig, och alltså räknades som makens egendom och jämställdes juridiskt med barnen. Det andra skälet var att hon hela sitt liv älskade en man som redan var gift. Ah, hjärtesmärta och genialitet i samma paket.

Tillbaka till påsken 2014 och besöket på Strand.

I den fantastiskt vackra salongen står en möbel som jag blir rent lycklig av. Det är en pall. En i grunden enkel stegpall, men med den lilla detaljen att den har ett handtag. Som guiden säger, Ellen Key var ju ingen ungdom längre när Strand byggdes, och hon levde sina sista år och dog där. Med andra ord var en av möblerna som återkommer den här pallen, hennes egen design, som går att ta stöd på medan man klättrar upp för att nå något i ett skåp. Egentligen så enkelt och självklart, jag ville direkt ha en likadan till min mamma, men jag kunde inte hitta någon. Alltså har jag gjort en väldigt enkel version av den själv.

2014-07-10

Det här är IKEA-pallen Bekväm (79 kr), med en 90-centimeters rundstav (25 mm i diameter) fastskruvad på, och ett grovt tillyxat ”handtag”. Rundstaven är en spillbit som jag fick för en tjuga på brädgården, handtaget har jag snidat till av en spillbit jag hade hemma. Jag har borrat ett hål i handtaget med samma diameter som staven och limmat samt nitat fast det. Staven är fastskruvad i pallen med två långa skruvar, så att den sitter stadigt. Jag kommer kanske att måla den, men det får vänta tills jag har renoverat köket, för jag funderar på att sätta en bit av samma tapet som ska upp på väggen på de plana ytorna, och då tar jag hela skönhetsbiten på en och samma gång. Men funktionen är på plats, och även om den här pallen såklart inte är i närheten av lika strömlinjeformat vacker som Ellen Keys, så är det ändå en tanke jag tackar för. Och hoppas att fler än jag vill läsa mer om Ellen Key.

Dagens arbete: 99 kr. Totalsumma hittills: 288 kr

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 27 andra följare