Skön, svalare, lite regnhotande eftermiddag, jag har lagt kuvertet med påskriven deklaration och specifikation på avdrag i en låda utanför Skatteverket där en söt svart vakt stod, jag sade “hej” och han sade “hejhej” och så log vi snabbt och så ner med kuvertet i lådan, och så vidare till Nordins pappershandel i Söderhallarna där jag köpte fotoalbum och limstift och en häftapparat, check-check-check-check på listan.
På väg uppför götgatan lyssnade jag som alltid på musik, jag är helt beroende av min mp3-spelare och det är helt enkelt den bästa uppfinningen sedan… ja, hjulet, så jag hörde dem inte, men jag såg folkmassan som stod i halvcirkel runt dem och blev nyfiken.
Jag gillar Stockholm på sommaren, och snart är det sommar.
maj 5, 2008 at 11:12 f m
här i Malmö har vi några stycken som dyker upp varje år: en kille som har tre sånger som han sjunger om och om igen för han tänker väl att folk passerar och inte tänker på att han bara kan dem. Han sjunger rätt illa. Sen har vi söta farbrorn med dragspel, som kan spela, och igår stötte jag på ännu en gatumusikant: Den Väldigt Entusiastiske latinamerikanen, kallar jag honom för. Han spelade som om händerna skulle blöda – det var hans mål- och han sjöng med hög klar röst på spanska. Jag tror han kommer stå där hela sommaren.
Och föresten: de där indianerna med sin panflöjtsmusik: är inte det liiiiiite 1992. Borde de inte tröttna snart? De återkommer ju två tre ggr varje år, jag har sett dem i varje stad jag bott i!
maj 5, 2008 at 9:06 e m
Vi har också en superentusiastisk latino! På tunnelbanan! Första gången jag hörde honom sjunga “quantanamera” gav jag honom en femma. Numera blir jag skitirriterad. Låt mig åka ifred, liksom.
De här killarna är lite mer hobby-Bo-Kaspers.
Indianerna är som latinon. Man har hört dem nu. Fast med lite tur blir de snart utkonkurrerade av den lilla folkdräktsklädda litauiska tanten med blockflöjt som står utanför Stadsteatern. Hon är så sorglig att jag gillar henne.
maj 6, 2008 at 10:48 e m
Våren i Stockholm. Jävlar vad avundsjuk jag är.