Ett hett tips för pollenallergiker är att låta bli att få för sig att det skulle vara skönt att komma ut och springa lite. Trots att det är perfekt löptemperatur, lite lagom soligt och lite för mycket sittande framför datorn i kroppen så är det inte att rekommendera. Trots den goda intentionen att bara intervall-springa lite och mest gå så kommer det att bildas något som är väldigt slemmigt i lungorna, som plötsligt känns som att man på insidan av bröstkorgen bär på två tunga påsar med mjöl som lite då och då dammar ut en del som man måste hosta upp tillsammans med slemmet. Det är verkligen extremt irriterande att känna att kroppen för övrigt är pigg på saken, det finns en massa spring i benen för att uttrycka det så, men det där med luft är ju en bra-å-ha-grej när man ska försöka springa lite.
Ett hett tips alltså, låt bli.
Jag ger det tyvärr nog ett nytt försök snart om jag känner mig rätt och lyssnar med andra ord inte på mitt eget råd. Jag är så himla dum och döv ibland. Harkel, harkel. Host, host. Och en gummiaktig spottloska.
