Igår cyklade jag ut till Rosendal och lade mig under äppelträden.

Jag var knappast ensam om idén. Fantastiskt. Det är ju så det ska vara.

Förra året såhär års jobbade jag dubbelt. Jag repeterade på en teater och spelade på en annan, och åkte som en skållad råtta mellan de två. I år låg jag i lugn och frid och läste ut Hanne Ørstaviks “Kärlek” medan min solovana hud funderade lite på vad det var som drabbade den. Jag svalkade mig med lite gudagiven dryck. Knaprade på en kaka. Tackade nej på sms-inbjudan till ett glas vin på Mimsans balkong eftersom jag inte hade någon som helst lust att röra mig ur fläcken, och jag dessutom ändå kommer att träffa Mimsan på Låtsasbrorsans födelsedagsfest senare idag. Om en stund ska jag åka dit och hjälpa till med matlagandet, men först ska jag bara… sitta en stund till på balkongen där syrénen blommar precis utanför och tänka att det är skönt med sommar, även om det bara är maj och det tydligen ska bli lite mer normalväder för årstiden i veckan som kommer.