Solsken, fågelsång, en utomhusfika med Burris med bebis och tillfrisknad hund, världen vacker och allting borde vara bra, det borde vara så bra. På sätt och vis är det ju till och med det.

Den Gifte Mannen, kaffe, gårdag och ett möte som var både sorgligt och fint, kanske ett avslut, hursomhelst en ursäkt från hans sida och det var skönt, den behövde jag. Att träffa någon som man inte sett i ögonen på ett och ett halvt år men fortfarande känner igen och känner djupt ini. Ini är det inte så länge sedan. Och känslan av att han faktiskt ser mig, känner mig, den där känslan som gjorde hela situationen så stark och omöjlig redan från början, jag är hudlös och synlig med honom. Ändå kommer han inte att finnas där för mig. Han är inte för mig, det bara känns så. Gråten hela tiden på lur under ytan. Min starka längtan efter att få luta mig mot och lägga hand mot kind. Lukta lite på. Och min lika starka förvissning om att det inte kommer att ske, det kommer inte att få finnas. Men någon konflikt bordlade vi faktiskt, något är över nu, eller kommer åtminstone att få klinga av. Ett val som inte handlar om kärlek. Han lever sitt liv. Jag accepterar och lever mitt.

Sorg, sorg och lättnad i ett och samma lilla paket, det är inte helt över, kommer kanske aldrig att vara riktigt över, men det är inte farligt. En liten dörr i mitt inre kommer kanske alltid att vara märkt med hans namn, men den går att stänga till, det går att öppna andra dörrar. Kanske kommer jag att vara tacksam så småningom, trots att det är som det är och blev som det blev. Jag vet redan nu att livet hade varit mindre utan det här och att jag, trots all smärta, sorg och förtärande plåga aldrig hade velat vara utan det ens om det hade gått att välja om.

I’m gonna let you down, I know that now
Make you cry, I know I will
Why should you believe I would never leave?
Or that I love you still? 

For all the by and by and hard as we try
The bough breaks, and the cradle falls
For everything I do that will tear at you
Let me say I’m sorry now

So you can sing our song, you can get it wrong
You can kiss the rock of ages
And in your wildest dreams you might see between
The liars and the sages

You can walk a while down the mystery mile
You can beat the drums of freedom
And in love and war, through the rush and roar
You just call them like you see ‘em