Igår var helt enkelt en skön sommardag.

På dagen hade jag Sociologen med dotter på besök. Vi hade picknick och satt kvar på filten utomhus när det började dugga och drack lugnt kaffe i milt sommarregn, ja i alla fall vi två stora, dottern sprang runt på det där ååå-vad-det-kliar-i-benen-sättet som barn gör och som är så fascinerande och komiskt samtidigt. Att de plötsligt bara får tokrycket och måste ta ett varv eller två runt filten med vevande armar. Dottern som så här sommartid inte riktigt har samma tillgång till kompisarna på dagis hade jättekul med de andra barnen i parken, medan Sociologen och jag hade jättekul med varann. Alla glada och nöjda, Sociologens dotter utbrast “vilken LYX!” om picknickmaten och gjorde sitt partytrick.

Sedan på kvällen träffade jag Låtsasbrorsan, vi skulle egentligen ha lyssnat på lite utomhusmusik men efter skyfallet en timme innan vi sågs hoppade vi över det och satte oss istället under en skyddande markis på en trevlig krog och drack öl. Jag frågade om jag fick och åt sedan upp de middagsätande bordsgrannarnas ratade bröd till Låtsasbrorsans förfäran. Bordsgrannarna tyckte bara att det var kul och oväntat, och så småpratade vi alla fyra en stund. Låtsasbrorsan konstaterade att han skulle ha skämts ihjäl över mig om vi varit ett par, att jag gamade på andras mat på det viset, själv bara mumsade jag nöjt på kumminbrödet och replikerade att de ju i alla fall bara skulle ha kastat det annars och det vore ju synd. 

Sedan pratade vi om större saker, riktiga saker, om intensitet och osäkerhet, om att känna sig osedd och avvisad, om svårigheten att möta. Om tomhetskänslan, om förmågan att uppleva starkt och dras med och baksidan av det, oförmågan att vänta in andra, att alls vänta, rädslan som drabbar när man märker att man inte är på samma plats. Bordsgrannarna försvann och det kom andra. Så försvann de nya och det kom tre kvinnor, en av dem hade en god parfym som svävade över bordet och jag kände igen den men kommer inte ihåg namnet.

Och sedan hann vi precis med mittinatten-tunnelbanan, behövde bara springa litegrann. När jag kom hem satt jag uppe en liten stund till och bara funderade. Konstaterade att ibland är det enklare än annars.