Igår kväll grät jag för att min stavmixer gick sönder.

Jag har en känsla av att jag kanske inte blir så mycket gladare av att köpa en ny, men jag ska väl göra det i alla fall. Det är lite för mycket nu som inte är så bra som det skulle kunna vara.

Men det är första september så nu måste vi väl erkänna att det är höst på riktigt och igår kväll när jag var ute och sprang i mina nya mjukisbrallor var det vackert ute, ljust, svalt, luften var hög och spritsig och jag sprang oväntat lätt och andades lika oväntat lätt. Sedan kom jag hem och tänkte mixa litegrann och så gick allt sönder och jag grät.

Idag är det en mening jag inte minns var jag läst som upprepas i mitt huvud, om och om igen.

en gång skall du vara en av dem som levat för länge sedan