Saker man inte vill upptäcka.

Att kjolen man köpte häromdagen fortfarande har ett sådant där larm med en färgpatron sittande fast i underkjolen.

Att man har glömt SL-åkremsan i innerfickan på jackan man inte har på sig när man åker för att få larmet borttaget.

Att man har råkat trampa i hundbajs någonstans på vägen när man kommer hem igen.

Men det är väl bara sådant man får ta vissa dagar.

När jag vaknade imorse lät det som att det regnade ordentligt. Det gjorde det inte, det var bara droppandet av smältsnö. Regnet var ganska stillsamt, litet, låg nästan stilla i luften och bara tyngde mitt hår. Jag vågar inte åka skridskor i plusgrader, så istället läser jag Amanda Svenssons “Hey Dolly” som tidningarna har hyllat oreserverat, och känner att jag nästan blir lite kvävd av den. Huvudpersonen verkar inte vilja älska. Det gör mig så ledsen att jag vill gråta. Enda trösten är väl att det ser ut som att träden gråter åt en, så man behöver inte göra det själv.

tradgrat