Det känns mycket länge sedan nu jag vaknade varm och tung med trassligt hår, gick ut för att ta en dusch och upptäckte det ömmande bitmärket på insidan av låret, det fick mig att le, att känna mig som att någon satt sitt bomärke på mig. Och du följde efter mig in i vattnet, delade utrymmet, strök försiktigt med fingrarna över märket och frågade om det gjorde ont. Men du bad inte om ursäkt och det ville jag inte heller.

Jag tyckte om det. Känslan av att vara någons.

Jaja.

Nu är jag min egen igen.

Jag går ut i regnet en stund. Ett mycket större utrymme som jag inte vet ännu vem jag ska dela med.