Härom dagen gick jag förbi en graffitimålning som jag gillar. Den var lite modifierad.
Sätter inte det igång bilder hos er också? Jag fick direkt en vision av att Peter, som givetvis har gjort den här, är en kille som brukar hålla kontakten med mamma regelbundet, men nu har de bråkat och Peter är borta. Eftersom Peters mamma vet vilka målningar han själv ofta tittar efter om de är kvar och spraylusten… well… runs in the family as we say… så ser jag henne, en liten knubbig dam i femtioårsåldern iklädd en slags helsvart ninjakostym (som om man går närmare visar sig vara helt enkelt ett par yllestrumpbyxor och en träningströja från Friskis & Svettis samt en stickad skidmössa) som desperat sprayar sitt meddelande till sin son över hans konstverk, utan att förstå att när hon förstör för honom på det viset så kommer bara sprickan dem emellan att vidgas.
… ja, jag kanske har lite för mycket tid att tänka, jag.
januari 29, 2009 at 6:00 e m
Vilken underbar historia du hittade på! Tack för den!
januari 29, 2009 at 10:47 e m
Haha, tack! Och välkommen hit!
januari 30, 2009 at 10:57 f m
Jag tänker att det skrivna budskapet här säger tusen gånger mer än grafittimålningen.
En gång i rom gick jag och min dåvarande flickvän förbi en vägg rätt nära Coloseum. Där stod sparyat med spretiga bokstäver: “Cecilia, jag älskar dig – Georgio”
Det var 1988. Jag tog en bild.
januari 30, 2009 at 7:14 e m
Anders: jep. Det skrivna budskapet är så tydligt i sin riktning. Och oj, vad hopplöst att skriva ett kärleksrop till en svenska på en vägg i Rom. Jag hoppas att Cecilia befann sig i Rom vid tillfället. Så att det åtminstone hade en chans.