Om min far hade levat så hade han fyllt år idag.
Min pappa rökte som… den där borstbindaren man ska jämföra med men ingen nog egentligen har en bild av. Jag börjar om. Min pappa rökte konstant. Röda Marlboro, cirka tre paket om dagen. Överallt rökte han. I bilen, på toaletten, i sängen. Som barn hade jag en återkommande dröm att jag gick in i skolmatsalen, nonchalant rökande, och fick skäll av fröken men inte kunde sluta röka. När vi flyttade, våren innan jag fyllde fjorton, och tog ner tavlorna från tapeten med blomrankor i vardagsrummet lämnade de stora ljusa fyrkanter på väggarna, motiv utan motiv. I den nya lägenheten försökte vi få pappa att gå ut på balkongen och röka vilket gjorde honom vansinnig. Ska man inte kunna få sitta i lugn och ro och röka i sitt eget hem? Det var det jävligaste! Men han gjorde det i alla fall ibland. Gick ut och rökte så slipper man ert jävla tjat i alla fall och jag fick eget rum längst bort på andra sidan hallen och drömde inte lika ofta att jag rökte envetet trots att jag inte själv förstod varför.
När jag numera går från tunnelbanan till min port går jag ofta, mer ofta än inte, förbi en kvinna som står och röker utanför sin port, några hus från mitt. Jag vet att hon bor ensam och på andra sidan huset har hon en balkong, precis som jag. När jag har rökande vänner hemma går de ut på balkongen där jag till och med har ställt en upp-och-nervänd blomkruka att fimpa i. Jag undrar varför hon inte gör det, varför hon i stället går nerför trapporna och ut. Hon ser alltid ut att frysa, till och med på sommaren när hon har kjol står hon med armarna om sig själv och röker snabbt, sammanbitet, frysande. Det ser inte ut som att hon njuter av det.
Jag vet inte om pappa njöt av det heller. Jag minns bara gestikulerandet som singlade aska över fåtöljens armstöd, hur stela hans fingrar såg ut utan den där cigaretten som nästan blivit en förlängning av honom. Röda Marlboro, för många insmugglade limpor i bilen efter semester nedåt Europa.
Idag är det alltså den 21:a februari. Och hur ser dagen ut? Sol, blåhimmel, nyfallen snö och fågelsång. Jag kanske får ta och åka ut till pappas grav nästa helg, när jag är tillbaka i barndomsstaden, och lägga en sten från Stockholm ovanpå gravstenen.
Grattis på födelsedagen, pappa.
februari 21, 2009 at 10:45 f m
Det är något mycket sorgligt över rökande. Tanterna i alla åldrar som står och huttrar i akrylkoftor utanför Skatteverkets bakdörr vid en sån där stor svart institutionsutomhusaskkopp som ser ut som ett slags timglas. Administration. Distribution och kontor (visst fanns det en gymnasielinje som hette så?). Är noga med allt och håller i pengarna som vore det deras egna (de stod utanför CSNs kontor också innan det lade ner). Tanterna i alla åldrar som står och huttrar utanför vad som vid första anblicken ser ut att vara vanliga hyreshus från början av 90-talet. V-ringade landstingsblusar i vitt, ljusblått eller vit-och-ljusblå-randigt. De är snabbare tillbaka in än administrationstanterna. De har väl dåligt samvete för att de tar rast, och för att de luktar kallt inrökt bomullstyg när de kommer tillbaka. Timanställda. Förhärdade eller snart utbrunna.
Nej inte sjutton ser de ut att njuta, inte.
februari 21, 2009 at 6:53 e m
Jag tyckte alltid att den godaste cigaretten röktes ute på Artistens innergård på scenskolan i följande kontex: Fredagmorgnar, nyduschad efter ett stenhårt fyspass med “Isdrottningens ellipser” uppe i rörelsesalen med efterföljande ljuvlig manipulationsstrech. Ganska otäckt när man tänker på det.
februari 21, 2009 at 11:48 e m
m: Det kanske är en av dem hon är, min nästan-granne? En sådan som är van att gå ut och tjyvröka vid en dörr, så van att hon till och med gör det hemma. Hm.
Huskorset: Ganska otäckt, men när du beskriver det så kan jag ändå fatta det.