En sommar kom, en annan sommar gick
minns bryggans ljus i handen på en rygg
en röst som fick en själ att virvla skygg
ett bröllop och ett giftigt getingstick

den känslan av att kunna flyta tryggt
en solnedgång i blått och dunkelt ljus
en olåst, öppen dörr till varje hus
och fiket som brann ner blev åter byggt

men varje sommar övergick i höst
var sjö blev kall och bryggans steg togs upp
och natten blev just natt, en mörkrets skrud

en själ gick vill i väntan på en röst
ett fladderhjärta granskat under lupp
och minnesvassa rispor i en hud.

Sonetterna har tagit grepp om mig. Jaja, det kan jag leva med. Det finns värre saker att bli smittad av än en diktbacill.

Morgondagen. Jag är rädd att det kommer att gå helt fel. Att det här blir ännu ett försök som bara bevisar att jag är dum som envisas med att ge människor som inte förtjänar det ännu en chans. Trots att jag vet att jag inte kan mäta världen efter vad jag vill ska finnas där, jag måste se den för vad som faktiskt finns, så är det så svårt att släppa hoppet om vissa saker. Det får mig att känna mig så fruktansvärt naiv att jag fortfarande försöker hitta in till en människa som avvisat mig i hela mitt liv.

Jag har en gammal, gammal magvärk som har satt igång nu. Jag vet att det inte är nyttigt för mig att ge mig tillbaka in i det inferno som min barndomsvärld är. Varför gör jag det då, vad är det jag hoppas ska uppstå?

Jag tar med mig datorn så att jag kan skriva, skriva och tänka och känna och beskriva, då har jag något eget och bekant från nu och mitt verkliga liv att gå in i. Något som håller mig kvar i att mitt liv är mitt eget, att jag har rätten till mig, till att själv definiera mina viljor och känslor och längtansmoln.

Är man en obotlig optimist om man fortfarande hoppas på att bli positivt överraskad på förtisjuttonde försöket eller gör man sig bara dummare än man är? Ja, oavsett, det spelar kanske ingen större roll. Stenen har inte valt att bli sten. Jag är väl kanske också bara som jag är.

Fåglarna sjunger så att jag tror att mitt hjärta ska brista.