God morgon, folkens, och välkomna tillbaka till Dr Suz’ soffa och mjukt rynkade panna. På sista tiden har det funnits en del filosofiska spörsmål i läsarkretsen och jag har känt att det kan vara dags att ta tag i dem, tillsammans försöka skingra molnen så gott vi kan. Det känns som att hjälpen vi får av dagens vänliga sol kan komma väl till pass, så på med solglasögonen och låt oss försöka trassla ut knutorna. Med en gång.

1. “platsen i en dröm”. Här har dr Suz en teori. Att platsen i en sovande dröm ofta är starkt förknippad med den känslomässiga platsen i en vaken dröm. Jag tar en egen som exempel. Jag har ett hus som jag ofta drömmer om, ett tomt och ljust hus någonstans där det är sommar och varmt. Jag är ensam där. Men ändå inte ensam. Det finns andra människor som jag inte ser, men som väntar på mig i något av rummen. Kanske framför, kanske bakom. Ingen av oss har bråttom. Det är varmt och stilla. I vaket tillstånd känner jag att den här platsen finns inuti mig, en varm väntande plats som någon mer än jag kommer att hitta så småningom. Klockren koppling? För mig är det det.

2. “ljuga att man inte älskar någon”. Det här är heller inte så enkelt som det kan verka. Man kan ju tycka att det verkar onödigt. Men om kärleken inte är känd med ärligt seende ögon, hänsyn och omsorg, kanske den behöver ljugas om för att inte svirra iväg och bli ett ännu större problem. Då kanske det till och med kan vara dags att försöka föra sig själv lite bakom ljuset. Däremot, om det är en kärlek med ärligt seende ögon, hänsyn och omsorg – ljug inte. Älska. Och ta risken att vara den som älskar mest. Det är inte något annat än en rikedom.

3. “jag vet inte hur man gör allt”. Det vet inte jag heller. Det vet ingen, även om det kan verka så. Jag lovar dig, det vet ingen.

4. “när något bränns”. Kylbalsam, aloe vera, tea tree oil, på solsveda fungerar filmjölk eller yoghurt bra. På en brännande insida lindrar gråt och choklad och kanske en stund av att låta sig vila, dra sig tillbaka till ett tryggare rum. Men ibland är det bra att något bränns, dra dig inte tillbaka så långt att du inte kan se längre om det är den slags sveda du kommit i kontakt med. Ibland måste det brännas för att du ska komma vidare. Det är som svedjebruk.

5. “skriva ett brev till en gammal dam”. Ja, vilken bra idé! Det är klart att du ska göra det. Minns att inuti gamla damer finns fortfarande både fyraåriga flickor med slängande tofsar, tonåringar med nätta skor och sårbara hjärtan, unga vuxna med ny oro för framtiden och vad det ska bli av dem, medelålders kvinnor med stor erfarenhet av problemlösning, glädje och sorg, samt en äldredagars förmåga att äta glass med stor njutning. Vad du än gör, försök inte anpassa brevet efter damen, skriv ur hjärtat och låt damen anpassa sitt rika hjärta efter brevet.

6. “ett hjärta bubblar”. Inte bara ett, vännen, inte bara ett. Alla hjärtan bubblar då och då, bubblar och lyfter och spricker och flyger!

7. “är det svårt att köra grävmaskin”. Här kan jag passa på att citera min gamla matematiklärare Margareta, som alltid, utan undantag, när hon fick frågan “blir det svårt på provet?” svarade mycket lugnt och stillsamt: ingenting är svårt om man kan det. Det är en mycket bra lärdom att göra. Ta med dig det, vare sig det gäller grävmaskin eller annat, att ingenting är svårt om man kan det, och så upprepa fråga och svar nummer 3: ingen vet hur man gör allt. Du väljer själv att börja lära dig något, du väljer själv hur långt du vill gå. Men till slut kan du något, om du anstränger dig. Och ingenting är svårt om man kan det.

Efter denna stillsamma timme ska nu dr Suz ge sig ut i sommarvärmens april i klänning och nakenben. Kanske också en hatt. Ja, kanske till och med en hatt.

På återhörande, vänner.