En av de mest originella och egna musiker jag vet är Andrew Bird. Killen är ett musikaliskt underbarn som spelat fiol sedan han var fyra och därifrån gått via en massa olika genrer till att helt enkelt landa i en alldeles egen, som inkluderar visslingar, kryptiska texter och ett helt unikt användande av instrument.  Jag höll på att få krupp av lycka när jag läste i mailutskicket från Luger att det inte bara är så att Andrew Bird spelar på Strand nu på söndag, utan dessutom har han Laura Marling som förband. Laura Marling och Andrew Bird! Det måste vara den bästa kombinationen som kommer att kunna ses på en scen på lång tid framöver och kommer förmodligen bli en legendariskt bra kväll för alla älskare av lite udda singer-songwriters. Dessutom på Strand, som är så lagom stort att alla ser och hör bra. Alltså, alla som kan borde verkligen försöka få biljett. Förmodligen blir det legendariskt, som sagt.

Och jag är i Oslo då.

Näejj!! Minst sagt. Dålig timing, Suz, dåååååålig timing!

(Förra gången jag var i Oslo spelade James Yorkston på Strand. Jag måste planera mina resor lite bättre från och med nu. Helt klart.)

För att strö salt i såren: “a nervous tic motion of the head to the left” – Andrew Bird.