Nere vid vattnet pågår ett litet familjedrama.

familj

Vid första anblicken verkar allting så lugnt, familjen Kanadagås med det stiliga paret som alla sade från start hade sådant äktenskapstycke och de ljuvligt söta barnen, sexlingarna som ligger och sover så stillsamt tyst med sina små huvuden under sina små vingar, man tror att det är den perfekta familjen tills man kommer lite närmare och känner stämningen, att det är något som inte stämmer. Det är spänt.

Mamma Kanadagås ligger och surar över att pappa Kanadagås inte tar tillräckligt mycket av ansvaret för barnen, så länge de ligger och sover må det väl vara, men de ligger alltid närmast henne, han är ingen riktigt närvarande förälder och hon är så besviken på honom, trodde inte att han skulle vara så omogen, trodde honom om att längta lika mycket som hon efter nästa steg, de försökte ju länge innan hon blev gravid.

Pappa Kanadagås saknar sin fru och undrar när de slutade vara herr och fru Kanadagås och blev bara pappa och mamma Kanadagås, hon var ju så härlig innan, den mest livfulla han träffat, nu är hon bara sur och trött och snäser och väser åt honom vare sig han kommer intill eller försöker hålla sig borta, han kan inte göra något rätt verkar det som och hon bara himlar med ögonen så fort han öppnar näbben så det är lika bra att vara tyst.

Pappa Kanadagås putsar fjädrarna och försöker hålla självförtroendet uppe. Han känner sig främmande inför sin fru numera och hon släpper inte riktigt in honom till barnen, han är inte lika bra som hon, det är liksom underförstått innan han ens har fått försöka. Hon är så förändrad, orättvis och kall och han har börjat gå ut med kompisarna mer på kvällarna, de uppskattar ju åtminstone hans sällskap. Mamma Kanadagås kommer på sig själv med att fantisera om hur allt hade kunnat vara annorlunda, hon tittar trånande ut när herr Gräsand simmar förbi, herr Gräsand som verkar vara den perfekte familjefadern och så otroligt uppmärksam mot sin fru och inser att hon tycker att det blänker riktigt frestande i hans gröna bakhuvud. Än sedan att han är lite kort och inte har så elegant nacke, hon vet numera att utseendet inte är allt och ångrar bittert att hon gick på ytligheten, hon är enormt trött på pappa Kanadagås’ fåfänga, han tar till och med längre tid på sig på morgonen än hon gjorde innan barnen kom. Och på natten när han kommer hem efter att ha varit ute med grabbarna luktar han rök och spritandedräkt och ramlar klumpigt ner i sängen och väcker barnen som hon äntligen lyckats få att somna.

Sexlingarna ligger tysta, tryckta mot varandras värme och pickande hjärtan, med sina små huvuden ordentligt inskjutna under sina små vingar. De känner att något är fel men de vet inte vad det är och minsta gässlingen får ligga lite för sig själv eftersom hon har börjat kissa i sängen om natten, hon har en gnagande känsla av att det är hennes fel att mamma och pappa är så arga jämt men hon kan inte hålla sig, det bara kommer när hon somnat och när hon vaknar av att det är blött är det redan för sent.

Jag har ingen aning om hur det kommer att gå för familjen Kanadagås, när man frågar hur de har det ler de bara och säger jättefint, hur är det med dig?