Okej, folkens. Ni kan släppa tummarna nu. Jag är hemma. Och intervjun gick bra! Faktiskt så bra att jag ska provjobba imorgon som assistent, och sedan ska vi återkoppla på måndag, och tycker vi bägge att det känns bra efter det går jag en internutbildning inom företaget i sommar och sedan är jobbet mitt. Det här går fort, känns helt absurt. Absurt, verkligen! Och konstigt och läskigt och kul och lite förbjudet. Jag fattar absolut ingenting just nu men är så fnittrig att jag inte vet vart jag ska ta vägen.

Det här jobbet. Det snuddar vid en hel del som jag har ägnat mig åt förr. Det har med att leda grupper att göra. Barn, vuxna. Och sport. Jag kan se varför hon som kanske blir min chef tycker att jag passar. Herregud, JAG tycker att jag passar. Och jag kommer i så fall bara att jobba på helger, vilket innebär att mitt frilansande skådespelarjag kan andas ut och lugnt fortsätta söka jobb och jobba i veckorna. Jag byter inte bransch, jag bara pillar mig in lite i en till. Som på ett sätt känns väldigt välbekant, även om det var länge sedan. Att det här jobbet ens fanns att söka just nu är en enorm tur. Hon anställer en person. En.

Mig, som det ser ut idag. Vi får väl se på måndag.

Att jag är hemma först nu beror på att jag varit i ljudstudion och dubbat lite också, och eftersom jag kom dit direkt från intervjun var jag i lite halvchockad speedglädje och hade kalaskul. Bokaren kramade och grattade och frågade om jag kanske kan tänka mig att regissera lite tecknat, de har regissörsbrist och jag har ju tio års erfarenhet av jobbet från andra hållet och skulle kunna vara rätt person. Och jag ropade övermodigt JA, bring it on, världen! I’m on a roll.

Jag ska väl egentligen inte ropa hej innan jag har satt min kråka på kontraktet (kontrakten?), men det känns som att korken håller på att gå ur flaskan nu. Åtminstone så bbbbb-bubb-bbbbubbb-bubblar det därinne!