Igår var benen och resten av mig ute på årets första dopp. Det var kallt, bet ordentligt i huden och lungorna, jag hostade till när jag kom upp efter att ha dykt från bryggan. Skakade vattnet ur ögonen och klättrade tillbaka upp på klippan, försiktigt för att inte halka och slå ihjäl mig. Ovanför mig låg ett högljutt pojkgäng, testosteronstinna tonåringar med en dunkande musikspelare och förmodligen lika dunkande hjärtan och kroppar.
Idag stramar och spänner det i huden trots solfaktor 20 och bara någon timme i solen, jag är så blek att det nästan är skrattretande. Om några timmar får jag besök. I morgon åker jag själv på besök. Det blir nog tyst här på bloggen i några dagar, tror jag. Kanske. Jag är bara och badar någon annanstans. Vi hörs snart.
juni 25, 2009 at 9:49 f m
Ha fina dagar! Håller utkik efter dina ord. Kram!
juni 25, 2009 at 10:24 f m
Det ser fantastisk godt ut! Jeg har dyppet beina for ganske lenge siden – jeg gjør det nesten hele året – men har faktisk ikke badet skikkelig i havet enda. Her oppe er det jo ganske kaldt, men det blir nok et bad en av dagene. Det hører med, selv om det sannsynligvis blir av relativt kort varighet
Kos deg med sosiale dager! Det er deg vel unt, og gjør sikkert godt. Leserne dine, vi er her fortsatt når du kommer tilbake. Garantert.
juni 25, 2009 at 10:54 f m
God tur! (Javisst, det må leses på norsk, ja! Men god tur på svenska också, om man så får säga!
)
juni 25, 2009 at 3:06 e m
Jeg vender tilbake til dette:
Ovanför mig låg ett högljutt pojkgäng, testosteronstinna tonåringar med en dunkande musikspelare och förmodligen lika dunkande hjärtan och kroppar.
Så få ord, så mye sagt. Så respektfullt! Måtte du få antatt manuskriptet ditt snart! Du är redan författare!
juni 25, 2009 at 7:27 e m
Ja, där ligger dom alltid. Killarna. Vi hade båten där för hundra år sedan. (Och när jag är hemma är det en bit av joggingturen.)
juni 28, 2009 at 9:32 e m
Tack alla! Skönt att ni är här.
(Och Sandra: jag joggar också där.)