I morse vaknade jag med känslan av att jag tycker så mycket om mig själv.

Det var skönt.

Och lite sorgligt att jag vet att man inte kan konservera den känslan heller, lika lite som någon annan, det enda man kan göra är att låta sig sköljas över av den när den kommer, andas in den, låta den strömma genom armar och ben och njuta intensivt av de sekunderminutertimmarkansketillochmeddagar som man är

vacker

Och sedan går man upp och tänker att man kanske ska koka äpplemos.