Löven, gula, utan sorgkant

Lönnen utanför mitt fönster är djupt, klart gul nu. En hel del av de gula bladen har samlats under den, på gräset, och trädet bredvid är helt kalt. Dagisbarnen har overaller igen när de är utomhus.

Jag funderar över rädsla. Igår undrade en vän om hon skulle ge bort en planerad julklapp med en gång nästa gång hon träffar personen hon köpt den till, för säkerhets skull. Tänk om något händer innan jul. Tänk om det aldrig blir av, tänk om han inte hinner få den annars. Men om man aldrig kan få bara följa med och slappna av i allt man inte vet, att man inte kan styra allt, då kommer man aldrig heller att få uppleva förväntan växa sig starkare, byggas upp och bli mer och mer. Att vara rädd för att förlora en glädje man inte hunnit få än är en slags förlust i sig själv, en förlust av tilltron till det goda man vill ska komma.

För en gångs skull är jag inte rädd. Jag ser fram emot framtiden med pirrig förväntan och tro. Jag har köpt min första julklapp till Tomten och har ingen aning om ifall han kommer att tycka om den eller inte, men jag ser fram emot att se honom öppna den oavsett. Som Bästisen så på pricken sade: det här är första gången på många år som jag ser fram emot jul. Och på något sätt innebär det att oavsett vad som händer framöver, är nu något väldigt bra. Jag känner tilltro.

Och jag är inte rädd.

Låt löven falla.

Like this:

Bli först att gilla denna post.

Elisabeth skriver:

oktober 29, 2009 at 6:13 e m

Her har noen trær mistet løvet og fått nye skudd; de har gåsunger når det nesten er november! Litt uvanlig, kan man trygt si. Men jeg nyter synet og vurderer å rive av noen kvister og ta dem inn bare for å få friskt grønt løv og duft i stua

Det er så godt å lese at du gleder deg og tenker lyst om fremtiden! Jeg er i samme båt, tenker lignende tanker, om enn av andre grunner. Og julegavene er jeg nesten ferdig med; har bare noen få igjen og de har jeg kontroll over. I kveld får jeg Kåkå innom på litt ‘voksentid’ – det tror jeg blir stas for oss begge.

Blir det jul i Norge på deg, altså? Weeheee….supercool!

Svara

m skriver:

oktober 29, 2009 at 6:55 e m

Jamen där ringade du ju in det alldeles förträffligt spikenpåhuvudigt, det där om att leva där man är och formulera vart man vill samtidigt.

oktober 29, 2009 at 6:56 e m

TJOHO!!!! (Alltså det var ju så BRA formulerat det där!)

orossjälen skriver:

oktober 30, 2009 at 1:26 f m

Det har lite med vidskepelse att göra. Att krampaktigt försöka leva i nuet och inte i sennet, för sen vet man inte hur det blir, om det blir, alls.

Vidskepelse plus dåliga erfarenheter är lika med en oro, inte alls bra för själen.

“… en förlust av tilltron till det goda man vill ska komma.”

Mycket skarpt analyserat och formulerat.

(Men visst är det Fars Dag nästa söndag? Japp. Det är bara byta omslagspapper.)

suziluz skriver:

oktober 30, 2009 at 5:03 e m

Elisabeth: Ovanligt, verkligen… men också fint. Ja, ta med lite av våren in du. Och ja, jag tror på framtiden nu. Det är skönt. (Men nej, det blir nog ingen jul i Norge, snarare så att Tomten lämnar Nordpolen… Haha, det aliaset har verkligen en ofrivillig humor i julsammanhang.)