Här på bloggen ska nu ske en för-första-gången-någonsin, nämligen att någon ska få tillbaka sitt namn i stället för alias. (Även om jag tycker att associationen mellan Nordpolen och Tomten var helt klockren och fortfarande gillar den. Barnsligt förtjust, faktiskt.) Efter en liten fråga igår, en liten diskussion och en liten politikersväng kring svaret, så får du heta ditt eget namn från och med nu. Du är den enda som gör det i hela bloggen, Jakob. Hej, kära.

En vacker sång och klipp ur en av de bästa filmer som någonsin gjorts om kärlek, “Eternal sunshine of the spotless mind”. Varje gång jag ser den blir jag så rörd över det obändiga i viljan att älska, och det mystiska i att kärlek finns mellan vissa och inte kan härmas av någon annan. Jag har den i bokhyllan, vi kan se den ihop. Jakob.