Snart går jag hemifrån. Idag har vi en sådan där härlig 14-timmars arbetsdag. Jag kommer antagligen inte att vara hemma igen förrän efter 23. Och det är slitsamt, koncentrationskrävande, huvudvärksframkallande, ont-i-ryggen-igt, svettigt och kanske till och med lite irriterat då och då – men alldeles, alldeles underbart. Jag har saknat att jobba, helt enkelt, och det känns finfint.

Jag jobbar bland annat med en ljuvlig tjej på 18 år, en barnskådis som håller på att växa upp. Hon är imponerande, tycker jag, begåvad och fokuserad. Vi trivs ihop, pratar mycket medan vi väntar på våra scener och jag hinner inse någonstans mitt i samtalet att jag för det första är nästan dubbelt så gammal som hon, och för det andra har jobbat sedan jag själv var i hennes ålder. Jösses. Underlig insikt.

Och utanför studion faller och faller det mer och mer snö, lindar in alltihop i mjukhet, det är lite som att flyga ovan moln när man tittar på det.