Svettig sommardag med hinken full av hallon och en nästan ickesvalkande svalka i vattnet, gruset mot tårna och den milda milda brisen när jag spretade med dem för att de skulle torka i skuggmönstret från lövverket
Vintern är inte oändlig, snön kommer att smälta bort oavsett hur mycket av den det faller, och det kommer att komma en svettig dag när fötterna minns hur de krökte sig i sockorna och kröp efter värme under den tjocka vita filten med björnmönstret
Minns det. Minns det.
januari 29, 2010 at 10:37 f m
Ja, det var den høsten. Jeg husker at jeg sprang rundt i gulnende lyng og fotograferte høye himler. For det var sommer hos deg, og begynnende høst hos meg.
Vinteren er verken uendelig eller unødvendig. Jeg har et ambivalent forhold til vinter – den setter meg av og til aldeles ut – og det er mørket som er verst. Mens jeg skriver dette står solen høyt bak frostrøyken på fjorden og minner meg om at den var verdt å vente på. Akkurat som du. Takk for en vakker påminnelse, kjære.
januari 29, 2010 at 5:23 e m
Ja, det var den hösten. Det här var 2:a augusti. Tänk. Så det kan bli.
Åh, kära. Tack själv, för de orden.