Jakob skriver historier baserade på de sju dödssynderna. Läs dem.
Vi kan dem, dödssynderna. Jag behöver bara tänka på filmen “Seven” om det är någon av dem jag inte minns. Men vad vi inte lika ofta kan eller minns, är att det ska finnas sju dygder som är deras motsats. Dem kan jag inte ens försöka gissa på, jag blev tvungen att slå upp. Och då hittade jag det här:
Jag läser den här listan om och om igen och tänker att det fattas något. Det fattas något. Och sedan inser jag att det fattas två.
Det fattas kärlek.
Och det fattas förlåtelse.
Ingen av dem är motsats till någon synd.
februari 22, 2010 at 11:12 f m
Hej Hjärtat
Jag läser ikapp idag, jag har spart mig för jag vill ha gott om tid när jag gör det. Du är helt underbar och fantastisk och skriver verkligen ibland, som någon formulerade det, så man tappar andan. Reklamen satt förresten på storbild på vår busshållplats i Jonsered under de två veckor vi var utan bilen, så jag småpratade lite med dig varje gång jag väntade på bussen. Vi hade hemskt trevligt du och jag, och du hade så bra svar på allt.
Dagens inlägg vill jag kommentera såhär.
Kram!
februari 22, 2010 at 11:14 f m
…samt med ett leende tillägga att likgiltighet och långsinthet/hämndbegär (apropå motastser) måhända inte är dödssynder men skulle platsa rätt bra i det sällskapet.
februari 22, 2010 at 11:34 f m
Hej söta du. Ser ovan att det inte bara är jag som känner behov av att “läsa ikapp” på din blogg…det var allt för länge sedan jag var här…
Apropå de sju dygderna och dess två saknade systrar. På ett sätt tänker jag mig att Kärlek och Förlåtelse uppstår hos den person som omfattar de övriga sju dygderna samt också att Kärlek och Förlåtelse, riktig sådan, behöver de sju dygderna för att kunna uppstå. Det är förvisso mest en snabbt urhasplad tanke – men hänger du med på vad jag menar?
februari 22, 2010 at 9:31 e m
Nämen! Nu blir jag sotis! Jag vill också småprata med Suziluz på morgnarna när jag åker till jobbet!
februari 22, 2010 at 11:41 e m
Ja , du — hvor er vi uten kjærlighet og tilgivelse ? Begge deler krever at vi kan gi litt slipp ?
februari 23, 2010 at 9:27 f m
Empati med reciprokerande inlevelse och strikt rationalitet leder till det mesta av övriga dygder.
There, but for the grace of God, osv.
F ö är en dygdetik oerhört problematisk att leva med: dygdighet och dygder är snarare värderingskriterier. Värderingskriterier är alltså det som avgör om en viss etiks regler är bra eller dåliga att följa, och utgör i sig själva oftast inte något etiskt regelsystem.
F ö behöver inte lusta/kättja eller njutningslystnad i allmänhet vara odygdigt, alls. Man gör ju ofta någon annan lika glad som en själv, och bidrar kanske t o m till släktets fortbestånd…
februari 23, 2010 at 9:29 f m
Edit: “F ö” nr två => “Inte heller”
februari 24, 2010 at 3:55 f m
Vackert!
februari 24, 2010 at 6:36 e m
Huskorset: Hej, sötnos. Och tack för alla trevliga samtal! Samt för golfhavet – dygderna kan ju sammanfattas som MÖTFÖDA. Inte heller så dumt.
Sociologen: Jag hänger med. Kanske att det gäller alla dygderna, i och för sig? Att de är beroende av varann?
Helga: Jag har hängt i tunnelbanan också…
Lady: Ja, exakt. Det är just det. Att släppa taget kan vara det svåraste som finns. Och viktigaste.
Andningskutym: Fast är inte synden lusta/kättja lite skild från vanligt schyst sex där alla mår bra? Då handlar det väl om antingen överdrivenhet, skada för någon annan eller cynism, ifall det är en synd? För sex är väl synonymt med glädje..?
Godiva: Tack, söta!
februari 25, 2010 at 1:50 e m
Sex är inte synonymt med glädje, däremot blir man oftast glad av erbjudandet, och ännu oftare nöjd efteråt.
Sexmissbruk menar du, då?
Det begreppet brukar nog oftast bara innehålla att betraktaren tycker det är obehagligt att föreställa sig att den man diskuterar faktiskt njuter av sex, ofta eller med många, eller hur det olämpliga nu råkar yttra sig.
Det finns inget kliniskt användbart sådant begrepp. Lika lite som att repetitivt beteende, typ att ivrigt klicka med en kulspetspenna, skulle kunna definieras som pennmissbruk. Att det finns en organisation som “botar från sexmissbruk” ska bara ses som sorgligt och ett tecken på hur lätt det är att få allmänt stöd för systematiska övergrepp mot avvikare.
Sexuellt oetiskt beteende är nåt helt annat, och har knappast med lusta eller kättja att göra, utan bara med hänsynslösheten mot nån i sammanhanget inblandad.
Synd är f ö inte alls nåt enkelt begrepp att definiera eller använda: se bara detta utbyte i dessa kommentarer. Begreppen etik och moral är inte lika överladdade och kan rekommenderas.
februari 25, 2010 at 2:42 e m
Andningkutym: Nja – sexmissbruk som tvångshandling är väl ett ganska användbart kliniskt begrepp? Oavsett vad det är man missbrukar, brukar väl begreppet vara att man tappat kontrollen över bruket, ungefär som med alkohol eller andra droger. Det handlar inte om mängden, utan om omöjligheten att välja bort, trots att man kanske vill? Att ha en stor aptit på sex är något annat, i alla fall i mina ögon. Hur ofta man vill ha eller njuter av sex är ju helt personligt och väldigt olika, men har för mig inget med missbruk att göra. Missbruk = att vara slav under ett beteende eller stoff.
Men jag håller med om att syndbegreppet är svårfångat. Som lättja, det finns ju också en mycket god sådan som är ungefär samma sak som återhämtning och njutning i stunden av att göra absolut ingenting.
februari 26, 2010 at 12:01 e m
Den stora och farliga skillnaden är att med drogmissbruk är drogen i sig problemet: med sex är det väldigt djärvt och ofta skadligt att anta att det skulle förhålla sig på samma sätt.
Den stora likheten mellan de två begreppen är annars att för båda finns det stora, välsedda organisationer som påstår sig kunna bota missbruket.
Tyvärr saknar dessa dominerande organisationer all evidens för sina påståenden, men de är båda mycket skickliga i att dölja sina verkliga resultat.
För att bli lite tydligare: Jag är rätt övertygad om att sexmissbruk hellre bör beskrivas som ett slags tvångsbeteende.
Att dämpa tvångsbeteenden är något helt annat än att bota missbruk. För tvångsbeteenden finns evidensbaserad behandling som INTE behandlar tillståndet som ett missbruk.
Och man lyckas rätt bra. Även när det gäller de olika varianter av sexmissbruk som påstås finnas.
februari 26, 2010 at 1:51 e m
Och därmed kan man lägga till att sexuellt tvångsbeteende knappast kan anses syndigt.
Vilket ju var stridsäpplet i inledningen.
Att kalla lusta och kättja “synd” verkar inte så välbetänkt.
Snarare kan överdriven dygd ses som synd, alltså så att det är ju synd att man missar såna möjligheter…