så jag tänker på mamma och inser att det här med att vara rädd, det är något jag fått med mig med modersmjölken, och av ganska goda skäl
men jag inser också att jag inte är beredd att bli 73 år innan jag släpper ut mig i världen med glädje och nyfikenhet och tron på att det bara ser spetsigt ut ibland men inte är värre än att man klarar det
så jag bestämmer mig för att det är gott nu
Jag bestämmer mig för det.
Nu.
februari 26, 2010 at 1:41 e m
Ja.
Så får man påminna sig också – kontinuerligt – för rädslan är en liten illvillig fan som gillar att ge tjuvnyp, komma tillbaka när den blir bortmotad… Man måste ständigt påminna sig själv om ljuset, om det goda, om att allt kan vara bra.
Jag tror på dig, tomtebloss.
Frys nu inte om nosen därborta i snön.
Här får du en puss på densamma.
februari 26, 2010 at 2:59 e m
Klokt och bra.
Hellre vingla och snava än att inte ta sig fram alls.
Lust på livet är nog den viktigaste egenskapen man kan ha.
februari 26, 2010 at 3:19 e m
fantastiskt beslut!
lycka till! Detta blir bra.
februari 26, 2010 at 10:56 e m
JA
JA
JA
JA
JA
(det går)
februari 27, 2010 at 3:27 e m
Lilla Blå: Japp. Jobbar med saken. Och är varm om nosen nu, tack för det. Och puss tillbaka.
Wettex: Jag börjar tro att det är så det är.
Ace: Tack!
Amanda: Ja, för tusan. Nu kör vi.
mars 1, 2010 at 9:56 f m
Låter bra. Bäst, faktiskt.