Jag stoppar i pappersbunten, slickar igen kuvertet, hittar frimärken och en prioritaire-klisterlapp och lägger trött ner brevet på diskbänken. Check. Kontrakt i tre exemplar, en försäkran om mitt svenska medborgarskap och att jag ska betala skatt i svenska kronor. Kontraktet är flera sidor långt och jag har fått med en engelsk översättning, som jag inte har brytt mig om att läsa. Min agent har redan gått igenom allt och sagt att det går fint att bara skriva på, allt är klart och genomgånget. Check. Min namnteckning tre gånger på varje kontrakt, på sidan ett, tre och sista. Nio namnteckningar. Allt detta för ett pyttelitet jobb, skillnaden är att det inte är en svensk produktion. Det är min första utanför Norden.

Steinhöft. Låter som ett kul ställe att bo på. Ungefär lika fint som Njutånger. Check.

Mina dagar känns för korta just nu. Jag hinner nog bara hälften av det jag vill. Men det doftar vårjord och knastrar torra fjolårslöv och jag gör solhälsningar på gräset nedanför balkongen så att en tjej stirrar så mycket att hon snubblar in i sin kille. Jag undrar hur alla hinner leva, hur det egentligen går till. Sedan minns jag att jag är en av dem. Jag är en av alla, och jag hinner.