En lägenhet i Stockholm.
Dagen såhär långt: ett otippat jobb som behövde hastighetsförberedas och mailas vidare i morse. Jobbajobba. Sedan sju timmars oavbrutet sittande framför datorn med ett annat jobb inför morgondagens jätteviktiga möte. Nej, inte helt oavbrutet. Jag har gått på toaletten och sedan rest mig från den med sådan schwung att jag slog huvudet i handdukstorken. Stjärnor och lite tårar. Dessutom har jag faktiskt rest mig och kokat kaffe och som hastigast brett en macka vid två tillfällen. Sedan, ungefär lagom till att jag började känna mig hyfsat klar med jobbet så att det är möjligt att ens ha jätteviktigt möte, fick jag ett samtal om att vi flyttar mötet till fredag.
Med andra ord. Jag har hysterijobbat i onödan, har en jättebula framför fontanellen och är dödsens hungrig. Dessutom regnar det.
Kalasdag. Tur att jag har tvättstugan ikväll så att det händer nåt kul.

maj 25, 2010 at 7:14 e m
Lilla Bumsan.
Såna där dagar vill man ju bara skjuta nån. Eller sig själv. Men det bästa med de där dagarna är att de går över. Sen kommer det bra dagar. Dagar av choklad.
Kanske redan imorgon?
*Pussar försiktigt på bulan*
maj 25, 2010 at 9:02 e m
Stööön!
maj 25, 2010 at 10:18 e m
Dagar av choklad!
maj 26, 2010 at 1:42 e m
Åh, girls. Tack ska ni ha. Men jag känner mig förpliktigad att meddela att dagen inte tog slut där. Nej nej. Låt oss säga som så här: Jag lyckades trampa i ett fat lasagne. Fråga inte. Men det där är en mening jag inte tror att så många har uttalat.
Tur att jag hade tvättstugan.
maj 26, 2010 at 11:25 e m
:klem:
maj 27, 2010 at 1:53 f m
Hmm… känner igen det där, när man stressar runt som en iller och sen ändrar sig planerna… Mina stressblåmärken brukar hamna på utsidan, mitten av låren när jag genar via bordshörn : -)
Sen när irritationen har lagt sig brukar det ändå kännas ok, om man faktiskt fått nånting gjort.
maj 27, 2010 at 3:50 e m
Alt godt: Tack, när man är sur gör det gott med en ordentlig kram!
Godiva: Jodå. Det jobb jag gjorde blev ju inte ogjort för att jag inte behövde visa upp det direkt. Men jag känner också igen de där lårblåmärkena!