Det har varit, och är, dagarna fulla. Planer, arbete, mer arbete av annat slag, mer planer, tid, tidsbrist, irritation, melankoli, vemod, ja faktiskt ett gott vemod, glädje, överraskning, och så har jag visat mig vara en enmansmassaker ute på havet med ett fiskedon i min hand.

Fisken som dog dog inte förgäves. Mat i flera dagar.

Och på det större planet en återkommande tanke. Man kan bara göra det man tror är gott och hoppas att det ska ge ett gott resultat. Hela livet är en chansning, faktiskt.