Det regnar så kraftigt att det rinner vatten i vågor över gatan. Vågor. Det är varnat för storm och så kallt att fingrarna fryser till och med i jackfickorna. Nu får det vara nog, känner jag. Det räcker.

Idag åker vi söderöver. Jag tippar att det också innebär att jag kommer att kunna skriva mer igen, för en tid framåt är det slut med köldstela fingrar.

vi låter kölden sakta försvinna och märgen värmas upp lägger oss på torra grässtrån som knastrar och kanske lägger vi handen under nacken och lutar huvudet på underarmen och du läser någonting det gör jag också och ibland tittar vi upp på varann och ler tittar upp på varann och sedan längre upp på den blå himlen innan jag lutar tillbaka huvudet mot armen och läser eller ibland bara blundar jag där bakom solglasögonen och din hand stryker mig sakta tankspritt över benet blundar jag blundar och det är varmt ända in i märgen