Jag har införskaffat ännu en bokhylla inför det stundande samboskapet. Två människor som gillar att läsa blir sammanlagt väldigt mycket böcker, och även om snartsambon ligger fullständigt i lä vad det gäller mängd, är han lika förtjust som jag i att införskaffa och låna och läsa böcker. Det är liksom ingen idé att försöka med någon slags feng shui, nej. Snarare är det bara att acceptera, resignera och införskaffa ännu en Billy. Den 6:e. Så exakt det har jag gjort.
Där den nyaste Billyn nu står, där långt nere vid listen har det suttit ett eluttag som det inte finns el i. När det stambyttes för några år sedan skar elektrikerna helt sonika av ledningarna till några gamla uttag och installerade nya, jordade uttag i hela lägenheten. Själva sockerbiten fick sitta kvar eftersom jag inte riktigt orkade pysslet med att spackla och måla över just då, och sedan blev det som så mycket annat en bagatell bakom fåtöljen. Men nu var den där sockerbiten i vägen för Billyn, så då skruvade jag loss den. Och gissa vad jag upptäckte?
Lagren som visar hur det här rummet har sett ut förr. Jag satt en liten stund och pillade för att jag ville se om sjuttiotalet lämnat spår efter sig i form av något brunt eller grönt eller medaljongartat, men det verkar inte så. Men fyra lager tapet sitter där, och det senaste lagret har när jag flyttade in varit en gul tapet som jag raskt målade över i en sandbeige nyans som är vacker i solljus men ser dassig ut på bild. Det var i alla fall ganska fint att se likheten mellan då och nu i färg, den här färgen klär rummet.
Blir inte ni också nyfikna av sånt? Vem har bott här, vem har valt de här tapeterna, var de lyckliga, många, ensamma? Har de valt tapeter tillsammans, suttit runt köksbordet och tittat i katalogen från Familjebostäder? Eller har de helt enkelt bott i någon annans rum, i någon annans val, och inte funderat så mycket på det?
Jag låter hålet vara kvar. Spacklar det inte nu heller, inte än. Det får stå bakom Billyn en liten stund. Kanske blir det en bagatell.
augusti 23, 2010 at 8:41 e m
Oi, fint! Og så får en kjøpt akkurat likt fremdeles (eller igjen, er det vel snarere). Her hos oss er det også mange lag tapet, men det virker som om de som bodde her før stoppet opp en gang sent på åttitallet.
Jeg har nominert deg til en sånn beautiful blogger-award inne hos meg, om du vil ha
Og takk for veldig fin kommentar!!
augusti 24, 2010 at 3:14 e m
När vi rev vårt kök 2000 hittade vi en hälsning bakom en spontad vägg. Mycket roligt. Vi skrev en egen hälsning bakom våra köksskåp.
augusti 25, 2010 at 2:14 e m
Jovisst blir man nyfiken på vem som levat i de rum man själv huserar i, vad de tänkte och gjorde … När vi flyttade in i ett nybyggt hus, en tjänstebostad dåförtiden, lät min pappa mura in en kapsel med ett papper i på vilket det stod lite data om oss, om vad 1 liter mjölk kostade, vad 1 ton tackjärn eller vad det kan ha varit (han arbetade på Gränges på den tiden) var värt osv … Om någon river just den väggen eller hela huset … och hittar den där kapseln får han/hon veta om dess första invånare. Sånt skulle man lämna efter sig lite oftare tycker jag … men du har ju funnit tapeten där bakom många tapeter och kan drömma och fantisera själv.
Kram!
augusti 26, 2010 at 7:41 e m
Självklart skall den lilla fyrkanten sitta kvar! Underbart att hitta gamla tapeter och historia i sin bostad. Grattis!
augusti 28, 2010 at 12:09 f m
Jo, absolut! Klart den ska vara kvar!
Jag vet människor som inte kan tänka sig annat än att bo i ett sprillans nytt hus, de tycker väl att de skulle “flytta in bland andra människors skit” men det gör inte jag! Jag älskar att bo i ett hus där det levts massor innan jag kom dit, att vara en i en rad människor som _förvaltar_ ett hem. Den äldsta delen av vår kåk är från 1830-talet. Örona formligen viftar i historiens vingslag här hemma när man börjar tänka efter. Och det är toppen. Känns som hemma.
augusti 30, 2010 at 12:08 f m
Jag skriver oxå alltid hälsningar, datum, väder, årtal, namn på vilka som var med och renoverade mm när jag slår upp en vägg tex. Det är superkul att tänka att den kanske inte rivs förrän om 40 år eller så.
Ett tips till din urfina lilla ruta med tidens tapeter. Skär den snyggt i lager, som tredimensionellt och sätt en ram runt, som en passparteout. Eller en snygg tjock i guld eller vitt. Det är en snygg detalj i rummet och du behåller historien i huset. Ofta så hade man en stil förr som passade med huset och tiden.
Jag har vänner som gjort så i sina gamla hus, det är jättefint!
augusti 31, 2010 at 2:03 e m
Tante Jul: Tack för fin nominering! Jag ska ta upp den, jag lovar. (Och kommentaren var helt ärlig, fina!)
Sandra & Skatan: Wow. Vad fint! Det har jag aldrig ens tänkt på, men nu vet jag ju vad som ska till härnäst. Hihi.
Kaffepulver, Husis & Tanten Ewa: Ja, jag tror inte jag har hjärta att helt ta bort den här lilla rutan. Jag gillar också att känna att någon har levt i mitt hus, att jag följer i spår som redan trampats upp. Ungefär som med mangeln i inlägget innan.