Det är riktigt kallt i Oslo idag. Det är ett sådant där väder där det ser ut som att små snöfnugg ligger helt stilla i luften utan att falla, orörliga, svävande. Himlen är vit med ljust ljust pastellblå stråk, och jag har skrattat mig varm. Och skattat mig lycklig.

Det slutar inte förvåna mig hur fint det är med människor, hur fina människor är. Värme.

På söndag åker vi vidare mot en annan slags värme, korallrev och ökensand och frågan om man törs bada eller om det finns hajar. Jag vet inte hur varmt det är i havet, men i luften ska det ligga runt trettio. I en vecka ska jag låta solen sakta men säkert tina upp mig ända in, låta lederna mjukna, huden flämta och håret bli salttrassligt. Semester, en veckas semester. Jag behöver det så mycket att jag nästan börjar gråta av tanken.

Jag vet inte om det finns internet där. Det lär vi märka, hörni. Det kommer när det kommer, för det är semester.