Jag tyckte att jag var så smart. Det brukar ju börja så. Med att man hittar flygbiljetter för 250 kronor och tänker “äsch, inte gör det något att jag måste gå upp innan jag har somnat för att hinna med flyget om det är så billigt” och redan där har man tänkt första steget fel. Först och främst, med lite skatter och avgifter blev det drygt 400. Fortfarande värt, tänkte jag och var stolt. Det var andra steget fel.

För när man ska gå upp klockan tre, det inte går tunnelbana och man måste skrapa bilrutan på insidan för att se ut i 18 minusgrader, där känner man att… hm. Det här, det var kanske inte jättesmart. Att en av alla Stockholms broar dessutom hade broöppning och vi stod och väntade (ja, jag hade sällskap av trött men snäll sambo) i en kvart och alltså fick slira fram till flygbussen i alldeles för hög fart två minuter innan den skulle gå och få ett snorkigt det är förbjudet att köra här du vet det va av den där slags tjej som inte borde ha ett serviceyrke och sedan sitta hela den långa bussresan ut till Skavsta och fundera över varför man lite ursäktande svarar ja jag vet men jag var ju jätteförsenad i stället för ja oj vad farligt att en av bilarna här inte är en taxi din jävla surkäft låt mig bara kliva på, det är bara en liten bonus det. För henne.

Framme på Skavsta. Ryanair. Jag har aldrig flugit Ryanair innan. När man flyger Ryanair måste man göra alltalltallt själv. Man måste checka in hemma och skriva ut sitt boardingkort och ha med, annars kostar det 400 kronor på plats. Det gjorde jag. Duktigt. Man måste också kolla så att ens handbagage inte är större än 50 x 40 x 20 centimeter, annars måste man checka in det och det kostar 385 kr. Det gjorde jag. Duktigt och noggrannt med måttband. Det jag inte gjorde var att väga väskan. Det skulle jag ha gjort. För när man flyger Ryanair och inte tänkt sig ha med annat än handbagage, då får inte handbagaget väga mer än tio kilo, och i den enda väskan man får ha ska allt annat ligga, som till exempel handväska, dator, kamera och whatnot. När man väl har stoppat ner allt det i sin kabinväska, då väger den tydligen elva kilo. Förstås. Och eftersom jag inte hade lust att kasta något av handväska, dator, kamera och whatnot så var det bara att promenera bort till disken och checka in väskan för nämnda 385 kronor. Här ökade plötsligt resans pris till nästan det dubbla. Och eftersom väskan förstås måste checkas in på hemvägen också så var vi strax uppe i totalsumman 989 kronor för en tur-returtripp till Berlin.

Nu kan man ju hävda att det fortfarande är billigt. Och det ÄR det. Men nu vet jag också varför det är billigt att flyga Ryanair, utöver de här små – för att använda det lokala språket – aberen jag redan har nämnt. Det är för att planen är designade för pygméer. Jag är ju visserligen en ganska nätt dam, men jag är 1,73 cm lång och det är för mycket för Ryanair. Knäna slår i sätet framför, sätena går inte att tippa ryggstöden på (och vid närmare eftertanke är det givetvis bra, annars skulle man krossa eller krossas). Enda fördelen med Ryanair – på så tidiga avgångar är det nästan omöjligt att inte somna. Jag somnade.

Framme på Schönefeld sitter jag nu framför den här skylten och väntar på Systersjälens plan från Oslo.

Piffigt!

Nej, nu ska jag inte vara en surkäft själv. Det här ska bli jättekul. En långhelg med min fina vän och två andra damer, vi ska se teater som jag inte kommer att förstå, gå på gallerier, fika massor, och jag ska träffa den tyske regissören från i somras och återkoppla lite, vilket jag ser fram emot. Jag har faktiskt aldrig varit i Berlin förr. Så ni som har – har ni några tips på vad jag borde göra utöver det ovannämnda? Något jag borde se? Någonstans jag bara måste promenera?

Och hur ska jag få användning för ett av de få tyska ord jag kan – verkäuferin?