Ja, så igår gifte de sig, då. Prinsen och hans stiliga donna. Och jädrar, vilken tjusig klänning hon hade. Men det där med killar (eller gubbar) i uniform. Kan någon förklara lockelsen? Jag tänker mest “hoppsansa, det där var ju färgglatt och obekvämt alldeles samtidigt”.

Men den roligaste kommentaren på mycket länge var att drottningen såg ut som Nalle Puh i klänning. Jag skrattade så att jag fick te i näsan.

Men det stannar inte där, förstår ni. För det här med kungligt bröllop, det är trots allt inte det som var det viktigaste en dag som igår. Nej, för det som är det allra allra viktigaste, antagligen för hela väääärlden, det är att eders Suziluz har fått sitt bokmanus antaget och från och med nästa år kommer att kunna titulera sig utgiven skönlitterär författare. På sant! Jag ska debutera!

Jag vet faktiskt inte ens hur man skriver om hur glad jag har varit sedan jag fick veta det, det blir för litet, för jag är så glad att det inte riktigt får plats i kroppen utan spiller ut hela tiden. Munnen har liksom fastnat i ett konstant stort flin. Ni får bara föreställa er själva. HURRA!!!