Igår tänkte jag på fluortanten i skolan. Vår hette Carita och hon var mamma till en av killarna i parallellklassen. Jag minns att när vi fick tugga på de där röda tabletterna för att visa om vi borstade tänderna ordentligt eller inte så var mina tänder knallröda. Jag minns att jag ljög och påstod att jag visst hade borstat tänderna trots att jag egentligen säkert inte hade borstat tänderna på flera dagar. Det där med tandborstning var inte så noga i min familj när jag var barn. Utan fluorsköljen hade det nog varit ännu värre än det var. Jag var mycket hos tandläkaren som barn. Smaken av nylagd, ilande amalgam, som att suga på ett batteri.
Min pappa hade flera fasta proteser redan som 40-åring. När han dog hade han lösgom.
Jag borstar långsamt, noggrant, utsidan uppe först, insidan uppe. När jag vänder borsten utåt och borstar på insidan av framtänderna tänker jag ofta på Carita. Hon sade att om man var rädd för att det skulle stänka på spegeln så fanns det ett jättebra trick. Jag minns att jag blev lite spänd, tandborstningstrick, det var lite spännande. Så sade hon att man kunde ta en trasa och torka bort stänket.
maj 22, 2011 at 11:51 f m
Som å suge på et batteri – akkurat sånn var det! Jeg har ikke vært hos tannlegen på 25 år. Men jeg pusser nøye. Kanskje derfor. (Eller omvendt.)
maj 22, 2011 at 9:16 e m
Åh, vår flourtant i lekis hette Stina. Hon hade långt långt vitt hår uppsatt i en knut som var lindad flera varv och fastsatt med en pinne. Sista gången på terminen släppte hon, efter en termins tjat från oss, ner håret. Det var oändligt långt och vackert.
Ett annat minne från floursköljningen var att Nicke P enivst vägrade skölja runt flouret i munnen “med kinderna” utan skakade på huvudet för centrifugeffekt istället haha.
maj 22, 2011 at 10:56 e m
Och jag minns att en kille i klassen (minns inte alls hans namn) alltid brukade svälja sitt innehåll i den vita plastmuggen, så han fick inget, utan satt bara där och flinade åt oss andra…
maj 24, 2011 at 4:40 e m
Åh, jag älskar era barndomsminnen. Hihi, vad fint.
juni 2, 2011 at 6:15 e m
Finfint minne.
Nu måste jag få lov att fråga, visade din fluortant också skräck-diabilder? Vår gjorde det. Det överstiger mitt förstånd att någon kunde anse att det var lämpligt att visa tioåringar bilder i storformat på avancerad tandlossning och cancer i munhålan. Jag blev så j-a skrämd av det där att jag sedan fick lov att be att få gå ut varenda gång det var någon form av hälsorelaterad bild eller filmvisning.
juni 5, 2011 at 2:56 e m
Ja, självklart gjorde hon det! Cancer i munhålan var helt enkelt det ALLA skulle få som inte borstade ordentligt, och definitivt skulle få om man dessutom rökte eller snusade lite. Stora, gulröda bölder och gropar. Man glömmer dem inte i första taget, nej.
Men borstar folk mer för att man har sett dem? Därom tvista de lärde…
juni 5, 2011 at 4:38 e m
Men det är ju helt absurt! Det var alltså genomgående så. Jag hade i efterhand börjat landa i att det var vår fluortant som saknade omdöme, men detta var alltså en nationell kampanj.
Och så håller folk på om att de blivit traumatiserade av Vilse i Pannkakan.