Att sova många timmar, drömma starka drömmar. Igår drömde jag om min far, ett gigantiskt hus och att köpa sällskap, det var riktigt obehagligt.
Jag tänker mycket på kärlek i de vakna timmarna. Vad det egentligen är som binder människor till varann. Det finns känslor och människor man inte kommer runt, tror jag, utan som står mitt i ens känsloflöde. Har man tur står inget annat i vägen. Har man otur gör det det.
Kanske att den kvava dagen i förrgår var sommarens sista dag. Igår sov jag med fönstret stängt för första gången sedan jag kom till huset.
augusti 29, 2011 at 9:42 e m
Du har mulighet til å tenke mye for tiden, der du sitter i det deilige nye huset ditt. Det er nok ikke dumt
augusti 29, 2011 at 10:27 e m
Avundas dig ditt sommarhus. Jag vill också gömma mig där.
augusti 30, 2011 at 12:14 f m
Klem. Stor klem.
augusti 30, 2011 at 1:43 e m
Tante Jul: Ja, det har jag. Och nej, det är det inte.
Skruttet: Jag är inte långt från Linköping. Du kan få låna hus om du vill. På riktigt.
Elisabeth: Kram tillbaka.
augusti 30, 2011 at 4:29 e m
Deal! Jag kan vattna dina blommor om du ångrar dig angående resan till Burkina Faso. (Så länge som det inte står finstilt i användarvillkoren att man under husvistelser måste tänka på kärlek under dygnets alla vakna timmar, för det vet jag inte om jag mäktar med.)
augusti 30, 2011 at 11:01 e m
Haha. Jag tror att man får tänka vad man vill här, eller låta bli att tänka alls, ifall det känns bättre. Dessutom äter jag ungefär hälften så snabbt som vanligt här. Lågt tempo generellt.
oktober 11, 2011 at 11:31 f m
Om kärleken: Det kanske bara börjar med kärlek, den som brinner, för att sedan bli en slags vaneskuld med stunder av fladdrande storslagen kärlek som besöker en under de där värdefulla ögonblicken(de man minns). Vad som håller två människor samman är hoppet om att den andre har det där man söker och kommer att söka längre fram, vad som än händer?
oktober 12, 2011 at 10:49 f m
Vandrarvild: jag hoppas att det ska vara mer än bara vaneskuld. Jag önskar i alla fall att det är mer, att det är ett sakta sammanväxande. Och att hoppet är en sak, men lugnet i vetskapen en annan. Jag önskar det, i alla fall.
oktober 12, 2011 at 9:04 e m
Vad betyder vaneskuld?
oktober 14, 2011 at 9:58 f m
Kanske den där känslan av att man har kvar att sona. En slags tacksamhet över att bli stannad hos. En bekvämlighet. Så tolkar jag det, i alla fall.