1) Folk som säljer saker under rubriken “vintage”, “shabby chic” (gärna felstavat till chabby eller chick eller liknande) eller skriver i annonsen att de säljer något “ombloggat”. Ärligt talat. Nej.
2) Folk som sätter upp skorna på sätet mittemot på buss/tunnelbana, även om det har regnat excessivt de senaste dagarna. Sitt som folk.
3) Dolda avgifter. Oskick.
Jag vaknade på fel sida, som det så vackert heter. I drömmen hade min mor möblerat om mitt kök. Stuvat in saker i varenda skåp som gick att se, och möblerat om fullständigt. I ett av skåpen hittade jag en gammal mikrovågsugn. I ett annat stod alla mina tallrikar huller om buller bakom mjöl-och sockerpåsar. Jag blev så rabiat ilsken att jag bara skrek nej. Skrek nej, om och om igen, tills jag vaknade sur som ett bi och med molvärk i axlarna. Irritationen låg kvar i flera timmar. Ilskan över de överträdda gränserna. Vissa dagar handlar allt om gränserna.
Men så tänker jag på blåsten igår, den där blåsten som låter som att den rusar genom staden en gata i taget, som ett gäng i West Side Story. Jag tänker på den långa varma kramen Thebe gav mig, Thebe som jag saknar och saknat, som jag inte träffat på jag vet inte hur länge innan gårdagen, Thebe som ser igenom så mycket av fasaderna. På väntan på skjuts ute på gatan, sittande vid ett bord, lyssnande på en aningslös ung kvinna som pratade om att hon lika gärna kunde flytta till Libanon, hon kände sig så besläktad med libaneser. När jag kom hem var tårna Raynaudsvita av höstkylan och blåsten. Om två veckor ska jag till reumatologen.
4) Värk i kroppen och svullna händer. Kanske den största irritationskällan som finns.
september 14, 2011 at 1:03 e m
Åh! Jag håller med dig om alla irritationsmomenten. Shabby chick, gläähh! Och fötter på sätet! (En av många anledningar till att jag älskar min man är att han brukar säga till kidsen att ta ner fötterna. Han är nästan två meter och nära hundra kilo så de brukar lyda.)
Och gränssättning gentemot mamma är ett återkommande tema även i mitt liv.
Värk i kroppen och svullna händer har jag gudskelov inte och det är jag mycket tacksam för. Det måste vara hemskt, du har min fulla sympati.
september 14, 2011 at 1:45 e m
Uff og uff. Irritasjon indeed, de tingene der – selv om jeg er forskånet fra den siste, stort sett.
Men høsten. I fjor var den bare en myte, et par uker som klemte seg inn mellom august og Indian Summer, og sne i oktober. Den var egentlig bare regn.
Denne gangen, derimot… Sommeren var kjempefin, og selv langt uti september er vindene milde og dager med mest regn har likevel fine morgener eller tørre kvelder. Vindene er ikke kalde, men milde her i byen ved havet. Jeg tenner stearinlys i vindene om kvelden, drikker meg gjennom tesamlingen min, det er ikke lyst ute når jeg står opp mer – men det er en nyyyydelig høst som stryker meg om hodet og hjertet og sier ‘sånn er jeg egentlig. Det er første gang på lenge at jeg er litt forelska i denne årstida.
Kanskje jeg skal strikke lester til deg? (lester=raggsokker av ull) Som kan varme tåene dine?
september 14, 2011 at 6:46 e m
Haha vilken rolig lista! Gillar inte heller folk som sätter upp sina fötter på sätet! Men ibland är jag lite för feg för att våga säga till, får bli bättre på det
september 14, 2011 at 9:38 e m
Undrar om det är blåsten? Jag tappar också mod och humör. Och värken ökar. Det sägs att de som lever där fönvindarna drar fram oftare drabbas av galenskap…
Det där vintage och shabby gör mig döirriterad. Nätet kryllar av bloggar med “franska” inredningar. My ass. Det har ALDRIG sett ut så hemma hos någon enda fransman jag varit hos. Nä mörkt, murrigt och femtioelva mönster i brunt. Bah!
Ack ja. Kram på dig!
september 17, 2011 at 11:47 f m
Tack ska ni ha, Helga och Livet. Skönt att veta att man inte är ensam.
Mijauh: Välkommen till bloggen!
Elisabeth: Jag har aldrig tackat nej till sockor! Åh, vad gullig du är!
september 17, 2011 at 6:07 e m
En dårlig dag det der, skjønner jeg. *klem*
september 19, 2011 at 8:00 e m
Uff, jeg fikk en telefon fra fastlegen min i dag, om noen prøvesvar som har kommet og må følges opp. Prøver som har med reumatisme å gjøre. Jeg gleder meg ikke til å høre mer om resultatet.
september 21, 2011 at 1:05 e m
Gneis: Kram tillbaka!
Tante Jul: Åh, vännen, jag förstår dig så väl. Jag vet hur skrämmande det är att stå inför en eventuell reumatisk diagnos. Men om det är till någon tröst: om du har en, så vänjer man sig vid att leva med det efter ett tag. Det går an, och det finns hjälp att få. Men jag tänker på dig och skickar en stor varm kram.