Jahapp, då har jag skickat iväg mina kommentarer om korret, de småsaker jag har sett som har halkat snett eller nya tankar jag har fått. I veckan går boken i tryck, och sedan är det så nära, så lite tid kvar tills jag har den i händerna, min egen första roman. Det är fortfarande overkligt, märkligt nog. Trots allt jobb och läsa om texten tills man spyr lite och börjar tänka att det bara är crap alltihop och sedan växlar över och får lite hybris och tvärtom tänker att det är en riktigt bra bok faktiskt och alla dessa timmar och tankar om ett kommateckens varande eller inte varande. Trots det är det fortfarande inte helt verkligt att det snart finns en riktig bok som resultat av det hela.
Well.
Det är en ganska udda process, det är så givet och självklart att det egentligen inte finns någon tydlig slutpunkt, att man egentligen aldrig kan veta säkert att man är färdig. Man bara måste bestämma sig för att man är det. Kanske bestämma sig för att släppa vissa skav och låta det vara det det blev. Det gäller väl kanske det mesta, inte bara skrivandet av en bok.
Nu ska jag ta en liten hjärnpaus och googla hur tjocka isarna har hunnit bli.
januari 23, 2012 at 2:13 e m
Bare vær forsiktig med isen, uansett. En venn av meg gikk gjennom isen på ei elv med hundespann og slede for ei uke siden. Isen på selve elva var tykk, men det var en livsfarlig sprekk ved land. Det gikk heldigvis bra med ham og hundene!
januari 23, 2012 at 2:50 e m
Hej författaren
Grattis, till det här steget.
Nästa, att hålla i den. Oh, så spännande.
Bästa tålamod-hälsningar
Amanda
januari 23, 2012 at 5:29 e m
Hu! Jag har isfobi! Jag vill ha en halvmeter under fötterna om jag ska känna mig säker. Däremot är det en njutning att luta sig tillbaka i fåtöljen med en ny bok i händerna.Din t.ex.
januari 23, 2012 at 5:54 e m
Åh vilken dramatik. Du går genom isen och blir en ny Stig Larsson. Inget säljer som att vara död.
Men det är bättre att vara levande, så var försiktig, hördu!
(Jag avskyr egentligen när folk säger till en att vara försiktig när man faktiskt är en försiktig typ, som jag tror att du är. Men ovanstående kommentarer ledde liksom mina tankar i vakrikning).
januari 24, 2012 at 11:44 f m
Elisabeth, Olle & Annannan: Ingen fara, jag tänker bara åka där jag ser att det är plogat. Och än så länge har jag inte ens tid, så isen hinner nog tjocka på sig lite till. Men tack för omtanken.
Amanda: Hej, och tack, och välkommen hit! Tålamod, ja. Det är inte min bästa sport.