Alltså hjärnan va.

Man skulle ju bra gärna vilja veta varför man ibland (läs: idag) vaknar klockan 05.53 av att man verkligen inte kan komma på hur den går, den däringa Weill/Brecht-låten där någon i sista versen “hängde upp sin hatt på en spik i mitt rum och då sa jag inte nej”.

Jag kom inte på det. Efter en halvtimme gick jag upp och gjorde frukost, det var liksom lika bra som att ligga där och fundera.

Men jag kunde hela texten till en av Almqvists “Songes”, det kunde jag. Klockrent. Stackars mina grannar.