Det bästa med de här sjuklingsdagarna har varit att jag har läst mycket. Mest på grund av att jag inte har orkat så mycket annat och inte riktigt heller orkat komma ur sängläge så har jag läst, stötvis, uppblandat med att då och då somna dreglande mot kudden. Jag har bland annat skrämt upp mig själv med Amandas senaste bok. Ganska härligt till och med för en sådan fesen lättskrämdis som mig, för den är bra.  Och idag kom en ny laddning från adlibris.

Nästan så det är synd att jag håller på att bli frisk. Jag är så sugen på hela det här gänget.

Men i stället dricker jag ett underbart knallrött te och tänker på finska namn. Jag har inte riktigt orkat skriva själv med febern rasande i kroppen, men idag har jag hunnit tänka en del på tvåan som jag ju har börjat på. Och är det något jag älskar med det här att vara historieberättare, att vara en påhittare, så är det att jag då och då befinner mig precis i sådana här situationer, att jag är mitt i en berättelse som pausar medan jag plötsligt sitter och googlar pojknamn på finlandssvenska familjeforum. Jag berättar om något jag inte vet så mycket om, och då måste jag ta reda på. Det är ganska häftigt. Och trots att det egentligen bara handlar om detaljer, småsaker, så är det sådant som jag inte kan låta passera hur som helst.

Gillar’t.