Det är som Triss-reklamen: plötsligt händer det.

För att ni ska förstå allvaret i detta måste ni känna till bakgrunden. Jag har haft det som kallas problemhy i hela mitt från-puberteten-till-vuxna liv. Sådan där riktigt jobbig hud som är både torr och fnasig, lätt får eksem och dessutom (som om det inte skulle räcka med de första två) har varit benägen att få akne. Aknen trodde jag att jag skulle växa ifrån, men nä-hä-häääe då. Dessutom allt fetsmink jag tvingats använda på jobbet, det har ju knappast gjort situationen bättre.

Det här har givetvis lett till att jag har provat det mesta vad det gäller krämer, mediciner, behandlingar, och blivit bättre av vissa grejer och sämre av vissa. Men jag har aldrig varit… len. Mjuk. Utan stram och fnas, småfinnar eller små kliande knutor.

Förrän nu. Alltså, om man ska vara krass: jag är så JÄVLA fräsch.

Det här visade sig, helt slumpmässigt, vara min vinnande cocktail: serum från Ole Henriksen och mandelkräm från Weleda. Eftersom jag fick bägge i present från olika håll till jul och alltså använt dem lika länge vet jag inte om det är det ena eller det andra eller bara en ovanligt tursam kombination, men för mig spelar det heller ingen som helst roll. (Om jag skulle gissa tror jag att det är krämen som är den stora vinnaren. Den är ohyggligt skön.) Effekten, alltså, effekten!

För första gången i mitt snart 36-åriga liv ser jag ut som en english rose. Underbart. Jag njuter i fulla drag, för ingen vet ju om det håller.