Jag har just kommit hem, eftersom jag har en galen deadline på måndag måste jag både jobba lite ikväll och mycket imorgon, men jag har tagit långpaus idag och förlustat mig med massor av musik ute på Skeppsholmen. I tur och ordning har jag sett:

Ed Harcourt, foto: Christian Gustavsson

Ane Brun, foto: Annika Berglund

och Emmylou Harris, foto: Annika Berglund.

Medan jag stod och lyssnade tänkte jag att jag någon gång ska skriva ner alla artister jag har sett live, för en dag när jag blir gammal kommer jag kanske inte att minnas det, och det är väl antagligen just då jag kommer att vilja minnas det som mest. Emmylou Harris, 65 years and counting som hon själv sade, har varit i Sverige med jämna mellanrum i trettiofem år, det var första gången jag hörde henne live. Medan Ane Brun som är en av mina stora favoriter nog är den jag har hört live flest gånger, och även om den nya inriktningen på senaste skivan är bombastisk och medryckande tycker jag allra mest om henne när hon är enkel, skör, och kvällens bästa för mig var inte oväntat ”Du gråter så store tåra”. Och Ed Harcourt! Jag måste lyssna upp mig lite mer på Ed Harcourt.

Plus med Sthlm Music & Arts: Härligt med en festival mitt i stan, lättillgänglig och kompakt med bara en musikscen. Dessutom en härlig mix av artister, och publik på gott humör.

Minus med Sthlm Music & Arts: Maten som serveras inne på området är ett skämt, särskilt om man inte vill äta vare sig kött eller flott. Och det är förbjudet att ta med sig egen mat in. Samt, förbjudet att ta med sig en tom matlåda, vilket undertecknad fick erfara och surt gå och lägga väskan i Bästisens bil. Det tycker jag faktiskt bara var snålt.

Nu ska jag jobba mig mot den där deadlinen. Wish me luck.