Alltså, jag har kämpat emot länge. Väldigt, väldigt länge. Jag är en foodie, så jag har envist ätit och knipit ihop om smärtan, för jag älskar ju bröd. Verkligen älskar det. Men när den där reningskuren jag skrev om för ett tag sedan tog slut så hade jag verkligen längtat efter smörgås, så jag gick och köpte golimpa på Fabrique, deras underbara surdegsbröd med valnötter, gick hem och skivade några mackor och åt dem med sådan där njutning som gör att ens iris åker upp under ögonlocken, och sedan.

Aj som fan, vad ont jag fick. Och sedan. (Läs inte mer om ni är äcklade sorten.) Aj som fan, vad tarmarna blödde. Ja. Blödde.

Alltså resignerade jag och gick och tog blodprov, och resultatet gjorde att jag sedan deprimerat försökte föreställa mig ett liv utan tårta, bullar och bröd, vilket verkligen inte alls kändes okej. Som att det inte räcker med att vara laktosintolerant! Orättvist, orättvist. (Men lite tröstande var det att laktosintoleransen tydligen kan bli bättre av att skippa gluten.)

Men det är nu det fina kommer. Fördelen med att bo i en storstad där man inte säger att folk pjoskar för mycket med saker och ting utan det faktiskt finns specialbutiker för både ditt och datt. En kille jag jobbar med som är rawfoodare sedan ett par år tillbaka tipsade mig om ett bageri vid Hornstull som heter Friends Of Adam. Och idag gick jag dit. Alltså, mina vänner, där åkte humöret upp ett rejält hack. För där fanns det inte bara bröd som smakar riktigt, gott bröd, utan dessutom kardemummabullar. Glutenfria kardemummabullar. Det här kommer att gå fint.

Sådana dagar älskar jag Stockholm.