Det är lite bloggtomt i skallen, eftersom jag
- har jobbat med dubbla projekt i ljudstudion
- översätter parallellt med det
- har dåligt samvete över att jag inte får mer skrivet på boken och tänker på det hela dagarna
- har börjat träna bikramyoga.
Den senaste punkten innebär att jag har gått runt med ständig träningsvärk och ett sug efter mer i några dagar. (Jag har hunnit med tre pass hittills.) Det innebär också att min stackars otränade kropp reagerar med att bli lite muskelhård och svullen av att om och om igen kastas in i ett varmt (40°) rum och göra galna saker med kroppen som jag inte trodde att jag klarade längre, men som det visade sig går alldeles utmärkt. Det gör inget, samtidigt som det gör ont känner jag mig både stark och mjuk. Jag gissar att svullnaden och ”hårdheten” lägger sig om någon vecka till. Och det mest fantastiska är att den höga luftfuktigheten gör att min astma, som är det största skälet till varför jag slutade springa regelbundet, inte sätter igång. Jag andas lugnt och jämnt trots hög värme, hög hjärtfrekvens och toksvett i nittio minuter, och det är faktiskt fantastiskt skönt. Jag tror att jag har hittat min grej, helt enkelt. Det här kommer jag att fortsätta med. Jag älskar lugnet som inträder i huvudet, det är en väldigt meditativ klass, detta. När jag går därifrån känner jag mig alldeles… stilla. Stilla överallt.
Det här är väl förhoppningsvis året när jag alltså får tillbaka en träningsrutin som håller. En kropp som fungerar bättre. Och en stillsammare skalle. Det är rejäla grejer det. Det häftigaste med yogan är just lugnet i huvudet, jag märker att jag inte låter mig hetsas på samma sätt av tempot i staden eller av allt som måste göras.
På tal om allt som måste göras ska jag jobba lite nu.
januari 30, 2013 at 10:33 f m
Alla säger samma sak om bikram; att det är fantastiskt.
januari 30, 2013 at 12:26 e m
DuCalme på Birkagatan? Jag går förbi där ibland, och tänker varje gång att man kanske skulle pröva. Men vågar inte riktigt …
januari 30, 2013 at 12:43 e m
Åsa: Och här har du alltså en till. Jag trodde aldrig att jag skulle gilla det så mycket, jag såg mig inte riktigt som en ”yoga-person”. Men hjälp, det är jag visst.
Malinka: Nej, jag går på Söder, det är närmare hemifrån. Men våga prova! I alla fall där jag går är det väldigt avspänt, alla möjliga kroppar och former och åldrar. Första gången jag var där stod jag bredvid en höggravid tjej. Gissar att hon VERKLIGEN är en yogi, men i alla fall. Det var coolt!
januari 30, 2013 at 8:37 e m
Jag är kraftigt skeptisk till FYRTIO grader. Men när jag jämför hur det är att yoga vintertid när vi som bäst har 17-18 grader i studion och sommartid med 25-30… Då händer det att jag frågar mig hur sällan det i Indien är så svalt som ens i södra Europa på vintern (i bergen kanske) och hur mycket mer min kropp skulle bete sig som en indisk om jag alltid tränade i värme.
Det finns yoga och yoga, Jag trodde inte heller tills jag insåg att det finns kraftigt fysiska former av yoga. Jag går på Iyengar-varianten. Men jag antar att Bikram också är rejält fysisk. Sitta i nittio minuter på en kudde och mumla mantran är inte min grej…
januari 30, 2013 at 8:38 e m
Träning is da shit. Det är ju faktiskt sant det de mässar om, att man mår bättre i både kropp och själ av det.
Yoga däremot sparar jag till framtiden. Vem vet, kanske får jag ett ryck någon gång och vill prova. Men de kvasiyogaklasser jag hittills provat (jag vet, jag vet, det är inte riktig yoga!) har inte gett mersmak.
januari 31, 2013 at 6:54 f m
Det låter ju helt fantastiskt! Just det där får jag av löpningen, men jag förstår att det inte känns lugnt om man får astmakänning. Jag gillar yoga, men får inte tid i vardagen att gå på klass och att köra hemma framför teven känns inte så kul.
januari 31, 2013 at 2:23 e m
annannan: Jag trodde också att värmen skulle vara helt galen. Men faktum är att den som sagt känns välgörande. Man svettas så otroligt kraftigt att det känns som en rening inifrån och ut (även om man också halkar omkring som en tvål i en tvålkopp). Bikram är superfysiskt, känns som att hela kroppen har fått sig en rejäl genomkörare när man är klar.
Helga: Träning IS da shit. Och yoga eller inte yoga, det handlar väl mest om att just hitta sin grej, något man kan tänka sig att fortsätta med länge. (Även om den ”gym-yoga” jag också har testat innan detta verkligen inte gav mersmak, det håller jag med om.)
FL: Tid ja… Det är nog min enda skepsis i förhållande till detta, det tar verkligen tid. Själva passet är 90 minuter, sedan ska man svettas klart efter och duscha… jag måste räkna med att det tar tre timmar hemifrån och hem igen. Men det är det klart värt. Jag är så himla glad över att kunna träna hårt och ändå andas bra.
januari 31, 2013 at 4:15 e m
Bikramyoga alltså…
Innan jag testade trodde jag att jag skulle bli uttråkad av att göra exakt samma sällsyntare varje gång, men det visade sig vara en av de saker jag gillade bäst! När jag vet exakt vilken övning som kommer härnäst, och exakt hur lång tid det är kvar av passet – DÅ tydligen kan jag släppa tankarna och vara helt fokuserad här och nu.
Värmen är guld. Känns svårt att tänka sig att böja sig framåt och bakåt i vanlig svensk vinterrumstemperatur nu.
Men hypen kring Bikram som person, och hans jävla business med utbildningar och fortbildningar och certifieringen av studiorna och allt det – BLÄ OCH URK.
februari 5, 2013 at 7:46 e m
M, jag håller helt med dig. Fattar inte alls hela Bikram-är-en-gud-grejen. Men värmen, och just det där förutsägbara som du säger. Guld.