Det är melodifestival på tv och mamma löser korsord i Året Runt, hon har löst det fel så jag hjälper henne rätt, och så känner jag plötsligt att jag behöver närhet, så jag säger jag lägger mig hos dig lite och flyttar över i hennes soffa, lägger en av kuddarna mot hennes ben och lägger huvudet på den. Hennes hand på mitt bröst, hennes arm vid min hals, huden är gammelmjuk, och hon säger oj, vad liten du är då och jag svarar, helt sakligt och öppet, utan försvar, att nej, jag är inte liten, men ibland behöver man sin mamma.

Och hon stryker mig över håret med den där lena handen som ser ut som min, bara äldre och rynkigare, och en stund låter hon handen ligga stilla över min panna, hennes hand är sval och jag får nästan lust att gråta. Vi ser på tv, och mamma kommenterar artisterna, hon fnissar till när de fyra gubbarna dyker upp och berättar en gammal vits. Jo det var ett gäng ungtjurar som jagade efter en förrymd kviga, och mitt i gänget sprang det med en gammal tjur. Ungtjuren bredvid honom sa stroppigt ”hörru gubbe, vad springer du för, är inte du för gammal för sånt här?” och gammeltjuren svarade ”jag hoppas att ni ska springa ner staketet till åkern så att jag kommer åt kålen.”

Så skrattar vi båda två, jag känner hur hennes ben guppar under mitt huvud, hennes hand är len mot mig, och jag blundar.