Igår var jag på Åsa Hellbergs release av hennes senaste bok, ”En liten värld”. Jag hade med mig Sociologen och hade otroligt trevligt. Det är någonting med författar- och förlagsvärlden som jag inte visste eller väntade mig: den består till mycket stor del av extremt engagerade, passionerade människor. Den där nidbilden av en författare som en svårmodig, introvert typ som helst inte pratar med andra utan mest sitter hemma i sitt lilla mycket inrökta rum där mesta delen av livet går åt till att ha sömnproblem, den är mycket långt ifrån verkligheten. Och oj, vad jag är tacksam för det. Det var väldigt fin stämning där, och Åsa är en av tidernas coolaste katter, så är det bara.

Jag är igång och skriver själv nu, och det går sakta men säkert framåt. Efter mycket bra input från min förläggare lossnade något och nu har jag en mycket tydligare väg framåt. Jag har insett att jag nog skriver på samma sätt som jag pratar, eller tänker – mycket, med många sidotrådar och associationer. Och det kommer kanske alltid att vara så att jag först helt enkelt får skriva ur mig alla de tankeutflykter min hjärna bjuder på för att sedan sålla och sila och kasta och precisera vad det egentligen handlar om. För sådan är jag, jag är babblig. Å andra sidan har jag mycket små problem med att döda älsklingarna, jag stryker mycket osentimentalt, vilket också är ganska kul att upptäcka. (Eller för att vara uppriktig, jag stryker egentligen inte. Jag klipper ut och lägger det i ett annat dokument, eftersom jag är mycket för återbruk, vare sig det är praktiskt eller tankegods. Inget har skapats förgäves.)

Jag körde tillbaka igår kväll och lyssnade på radio hela vägen. Jag älskar ”På minuten”, det är det bästa programmet jag vet, och i största allmänhet är det ganska lite som får mig att slappna av så som en långtur i bil medan jag lyssnar på vad det nu råkar vara som sänds på P1. Jag slog över till P4 klockan 20 och lyssnade på starten av melodifestivalfinalen. Programledaren var underbar, jag skrattade högt för mig själv i bilen flera gånger, och jag kom fram så att jag hann se sista fem låtarna på tv medan katten lyckligt slickade mig i ansiktet och sedan fick totalt lekspatt av att jag var hemma igen.

Imorse vaknade jag av en dröm som inte går att återberätta utan att rodna kraftigt. Idag är det vår i Uddevalla och Sanna Nielsen vann melodifestivalen igår, sjunde gången gillt, och hon var definitivt inte coolaste katten men sjunger ju som en kung. Jag har joggat ett litet varv (eller ja, för att vara uppriktig, jag har joggat och gått om vartannat, för kondisen är fortfarande på bottennotering, men jag är åtminstone igång och har börjat ändra på saken), och funderar på om jag ska försöka köpa en cykel. Bästisen skickade en bild på att alen har vaknat, och en på årets första tussilagor.

Det ligger solig disighet utanför fönstret, och jag har köpt tre nya vardagsklänningar på rea att möta solen i. Det här är alltså mars, 2014. Jag gillar det så långt. Jag har känning på värmen nu.