I-lands-problemlista

1. Smärtsamma sprickor runt tre nagelband av fem på höger hand och knastertorr hud på båda händer. Jättejobbigt att diska. Önskar mig en bänkdiskmaskin men den får inte plats på köksbänken eftersom jag har bänkbelysning i form av ett otympligt lysrör/extra stickkontakt där som är en fast installation och alltså kräver elektriker för att ändra på. Jag har inte råd med en elektriker nu. Eller bänkdiskmaskin. Jag måste diska für handen. Smärtsamma sprickor. Upprepa loop.
2. Cravings på ny handkräm. Ja, detta är relaterat till punkt ett.
3. Dåligt med pengar den här månaden. För jag har betalat för kaminen till huset.
4. För tjock för favoritkläderna och ska på 40-årsfest ikväll. Känner melodramatiskt att jag är svettful och hör små gråtfioler i fjärran.
5. Mens. Ja, melodramat i punkt 4 kan vara relaterat till detta.

Och, vilket egentligen inte ska räknas in bland i-lands-problemen, utan faktiskt räknas som ett verkligt problem:

• Dubbningsbranschen har kallats ut i strejk/anställningsblockad av teaterförbundet. Det här stressar mig på allvar, eftersom jag är så djupt insyltad i den biznizen från alla möjliga håll (röstregissör, dubbskådespelare, översättare) och jobbar mest för just de här två bolagen det gäller. Om någon är nyfiken på bakgrunden till konflikten, läs här.

Hej lördag. Nu kör vi.

 

Vådan av att vara vän med norrmän

Det händer något märkligt med mitt språk. Jag märker det vid olika tillfällen. Som när jag spelar ordjakten på mobilen och blir jätteirriterad på att den inte godkänner norska ord. Eller inte accepterar ”u” som intro till ord som på svenska bör stavas med ”o”. Usannsynlig, till exempel. Hur irriterande som helst. Det finns så många bra norska ord som jag härmed hävdar att vi borde importera genast.

Och så har jag i flera veckor inte kunnat komma ihåg vad den här laminerade ytan på mitt köksbord heter på svenska. Det enda som har rungat i mitt huvud är respatex respatex respatex! varje gång jag har lagt pannan i funderarveck. Till slut fick jag googla på köksbord skiva 50-tal för att komma ihåg att det heter perstorpsskiva.

Påsken i det Suziluziska hemmet är rafflande, med andra ord.

 

IRL

Som den invigde har fått med sig för jag ju för närvarande en liten kamp med min kropp.

En del av den kampen har bestått i att ta på allvar att jag ser sämre och helt enkelt gå till optikern och göra nåt åt det.

I dessa moderna tider har ju optikerna en massa fräna tjänster på nätet. En av de tjänsterna är att man ska kunna ladda upp en bild på sig själv och virtuellt ”prova” de glasögon de har i sitt utbud. Det låter jätteavancerat, man får till och med markera var i bilden ens pupiller sitter, för att allt ska gå så rätt till som möjligt. Sedan är det bara att välja brillor, så limmar programmet in dem på ens ansikte. Jag tyckte att det här var jätteimponerande och praktiskt. Tills jag fick se bilden och skrattade så mycket att jag nästan sprängde mjälten.

   

               Enligt hemsidan.                                              Enligt verkligheten.

Jag är inte helt säker på att den här tjänsten är så effektiv för att locka kunder, men jag är jättenöjd med glasögonen och att deras skalmar faktiskt är på utsidan av ansiktet, inte inkörda i mina tinningar.

Och jag behöver dem fortfarande bara när jag kör bil eller går på teater och så.

Kampen fortsätter.

 

Kloning

Jag såg första avsnittet av ”Halvbroren” på NRK1 (älsk-älsk-älskade boken när jag läste den för ett antal år sedan) och det var en bra början, jag ska absolut se serien vidare, men… alltså, Mariann Hole som spelar Vera! Är inte hon en fullständig kopia av Marie Richardson? Se själva.

Hur gick det här till? Har Marie ett norskt kärleksbarn? Och vet Jakob Eklund om det här? Vem är pappan? Eller har någon klonat Marie för att de tyckte att Norge också behöver henne?

Hm. Så många frågor, så få svar.

Men se eller läs ”Halvbroren”, alltså. (Halvbrodern – Lars Saabye Christensen på svenska biblos.)

 

Jag måste faktiskt svara nej på den.

Brukar ni handla grejer på Tradera? Det gör jag. Jag älskar Tradera, har gjort massor av superfynd där. Nu i dagarna håller jag lite spaning på ullunderställ, eftersom jag är så frusen av mig men gillar att vara ute.

Tradera har en grej som liksom ”minns” vad man har tittat på (eller budat på, vad vet jag) och så kommer det upp en rubrik där det står Du kanske gillar dessa och under den rubriken är det bilder på auktioner som ligger uppe.

Nu hade jag alltså varit inne och sökt på ”underställ ull” och budat på den här:

Idag bestämde jag mig för att kika in på Tradera för att se hur det går med budgivningen, och möttes då av:

Du kanske gillar dessa

Min spontana tanke: Men… är inte det där mer… syntetmaterial? Det värmer ju skitdåligt under fleecen.

 

Nä men allvarligt hjärnan.

Jag blev påmind om Elsa Beskows tanter och så satt jag och lekte lite med ord sådär som jag ofta gör. Kastar om bokstäver och så lite på kul.

Nu kan jag inte sluta skratta och jag vet inte vem jag tycker är roligast av tant Grun, tant Brön eller tant Dregelin.

Och så föreställer jag mig hur de ser ut och skrattar ännu mer.

Särskilt åt tant Dregelin.

 

Vilodag

Veckans sjunde dag, men min första jobblediga. Jag har tvättat håret. Och låtit det självtorka, eftersom jag får vara mig själv hela dagen idag och inte ska vara Suzanna Slater, som är mycket mer slick än vad jag är. Hon är liksom… välkammad. Det är inte jag.

  

 Slater.                                                                   Dilber.

Hon är klart snyggare än jag, men jag är definitivt trevligare.

Fast å andra sidan. Hon har två killar och jag har ingen. Så hon kanske vinner ändå.

Nej, slut på tramsigt inlägg. Nu ska jag ta min nybakade glutenfria tarte aux myrtilles och åka hem på söndagsmiddag hos familjen Beauty.

 

Okej, vilket är det?

Nu är det slut på depp. Idag jobbade jag lite i studio på förmiddagen (sjöng in en sång som kommer med på dvd:n till ”Piraterna!”, extramaterialet)  och sedan gled jag omkring på stan ett tag innan jag skulle träffa Småländskan. Där och då slog det mig att jag har förtjänat något fint. Något liksom onödigt, men fint. Så jag gled glatt in på Esprit (som för övrigt är en av mina bästa klädbutiker rent generellt, deras jeans är sydda för min rumpa) och plockade åt mig det onödigaste fina jag kunde hitta, provade, nickade nöjt och köpte. Gled glatt vidare hem till Småländskan, visade upp mitt onödiga finköp och där slog det mig. Jag höll upp den framför mig och sa Ooo… keeeej…

Jag vet inte riktigt vad det är som har tagit åt mig. Hur tänkte jag här? En tvärrandig tajt trikåklänning i skarpa färger? Det finns nog bara två svar på vad det är som har hänt. Ett: jag håller på att komma i klimakteriet och fick en värmevallning i hjärnan. Två: Jag har sett för mycket på Mad Men och tyckte plötsligt att det är helt rimligt att klä sig så här.

Jadå. Den har ett litet orange skärp som hänger och slänger där bak, det stämmer. Och jadå. Till vinterblekgrisrosa ben skär sig färgerna så att man nästan måste ha solglasögon. Utom blåmärkena som lite matchar faktiskt. Men, om vi bortser från det… kan jag gå till jobbet så här? Eller ser jag helt koko ut?

(Och bonusfråga: hur GÖR modebloggerskorna för att inte garva läppen av sig när de fotar sig själva? Strike a pose. Vogue, vogue, vogue.)

 

Dagens idioti

Det här är så dumt på så många nivåer att jag ens ger upp att skämta om det.

Jag har ont i huvudet nu.

 

En gång på ett ställe där jag jobbade hade vi en pärm där det stod ”Apotekeket”.

 

Den stora självvalda förnedringen

Ja. Jag kan inte se något annat än att den som designade den här, den människan hatar vintersportande astmatiker. Det finns faktiskt ingen annan förklaring på det. Och varför jag lägger ut bildbevis på den här förnedringen, det frågar sig antagligen alla (inklusive jag själv) just nu.

Ladies and gentlemen, I give you – Suz goes Lungplus.

Innan någon hinner fråga: javisst är det dregel som går från luftvärmaren ner till jackan. Det är nämligen helt omöjligt att varm utandningsluft inte ska bli dregel när det möter kyligare trakter. Och innan någon hinner fråga: javisst fryser dreglet till is på jackkanten. Det är också en självklarhet i tio minusgrader, vilket det var när jag åkte lite långfärdsskridskor i morse.

Recension av Lungplus:

plus: Luften blir verkligen mycket varmare att andas, också när man anstränger sig ganska hårt. Lungorna fick inte ens en antydan till fryskramper och i och med det var astmakänningarna ett minne blott.

minus: Man ser ut som ett riktigt jävla sär. Så är det bara. Man dreglar. Okontrollerat. Man har en allmänt lidande min eftersom storleken på mojängen tydligen är baserad på en chimpansmun. Man inser att faller man med den här i munnen slår man ut varenda tand. Man kan bara glömma att ha sällskap, för småprat med den här i munnen är ju inte riktigt läge. Det är ungefär lika rimligt som att svara på tandläkarfrågor. Å andra sidan spelar det ingen roll, för med en sådan här i munnen får man ändå inga kompisar. Fulhetsfaktor: fem av fem möjliga.

Slutresultat: Klart jag kommer att fortsätta använda den. Hörde ni inte vad jag sa? Lungorna var ju tipptopp efteråt!

 

Här uppå berget ligga gummans svarta knotor

Alltså hjärnan va.

Man skulle ju bra gärna vilja veta varför man ibland (läs: idag) vaknar klockan 05.53 av att man verkligen inte kan komma på hur den går, den däringa Weill/Brecht-låten där någon i sista versen ”hängde upp sin hatt på en spik i mitt rum och då sa jag inte nej”.

Jag kom inte på det. Efter en halvtimme gick jag upp och gjorde frukost, det var liksom lika bra som att ligga där och fundera.

Men jag kunde hela texten till en av Almqvists ”Songes”, det kunde jag. Klockrent. Stackars mina grannar.

 

Torsdag i bilder (och kort förklarande text)

Mitt korr har kommit! Och när jag sitter och läser tänker jag: Wow. Det ser ju ut som en riktig bok. Sjukt.

Fingret mår mycket bättre! Visst, det ser ut som att det är ruttet och ska ramla av snart, men svullnaden är borta. Liksom ontet.

foto: Malin Eriksson

Bästisen har precis varit i Chile. Där har de både fotdeodorant och choklad.

Över och ut för idag. I morgon gästbloggar jag på Debutantbloggen. Länk kommer.

 

Superhjältar… eller nåt

 

 

Dongel är förresten ett sådant där ord som jag länge trodde var snuskigt

Om man har en mobilt-bredband-dongel som man råkar tappa i en kopp med kallt te som stod kvar bredvid datorn från igår kväll och sedan efter lite svärande och skrattande torkar dongeln på först kökshandduk och sedan lite noggrannare med hushållspapper, då fungerar den tydligen igen utan problem efter ett par timmar. Te förstör med andra ord inte kommunikationsmöjligheten.

Varsågod för information, som det så vackert heter.