huset


Det är så otroligt vackert nu. Igår när jag gick en promenad luktade det sommar på det där söta sättet, det som säger att det finns smultron någonstans i närheten och att sjön antagligen har ett par varma decimeter vatten på ytan. Min trädgård blommar intensivt, det är färger överallt. Och mitt i det går jag omkring och småpysslar som en liten farbror, snickrar lite här, målar lite där. Idag har jag satt upp en spaljé vid ena dörren för en ros att klättra på, målat ett par brädor som inte hanns med vid takbytet i höstas, skurit till och ståltrådat ihop ett par tunna rundstavar till ett stöd för en av klematisarna att hålla sig fast i, tvättat av fönsterramen som ska först målas och sedan sättas in i sovrummet. Och vattnat lite i trädgården, upptäckt att rådjuren tydligen äter upp spenaten, så nu har jag lagt på täckväv. Och kokat flädersaft. Och kokat marmelad på citronerna som blev över när saften silats bort.

Det är som att jag orkar allt och ingenting just nu. Jag skriver och har inte så vansinnigt mycket kvar på boken nu, men så har det halkat in en provfilmning som ligger lite i vägen i hjärnan, och jag måste nog acceptera att det är så det blir. Det tar tid både att skriva och att lära sig tre scener, så då blir jag en snickarfarbror en stund i stället.

Jag tror att jag ska sätta en till omgång flädersaft imorgon. Det är min bästa saft, och flädern blommar så kort tid. Nu. Nu är den bästa tiden.

blommor

Om en och en halv timme ska jag cykla bort till närpolisen för att prata om Nästgårdsmannen.

005

Innan dess ska jag berätta att jag har varit på loppis igen och köpt en kaffeburk. Den kostade femton kronor, för loppisen försöker sälja ut rubbet för att kunna slå igen. Jag handlade lite annat smått och gott också, förstås. Ett par små assietter från Gustavsberg, ett litet askfat i porslin, ett bordsur som inte går (men som kanske går att få lagat?), ett brännrör till en av oljelamporna, en kakform med löstagbar botten och en gammeldags, stor glasburk med glaslock (som någon har haft lingonsylt i enligt etikett, men som jag ska använda att grodda i). Jag betalade 70 spänn för alltihop, och allt är nyttigt och användbart. Utom klockan, som just nu bara är vacker och oanvändbar.

008

Middagen med grannarna blev otroligt lyckad. I stället för att vara sju blev vi tio. Mellan och Mjuka hade besök av ett par vänner och Låtsasbrorsan kom också ner från Stockholm för att vara med. Jag fick för en gångs skull glädje av mina totalt överdimensionerade beräkningar på hur mycket mat folk äter, för jag lagade exakt den mängden jag hade tänkt till sju, och det räckte ändå till alla och blev kvar lite av varmrätten till dagen efter. Det var oerhört trevligt. När jag plockade fram desserten, en rabarbercheesecake med mandel/kokosbotten som var pyntad med jordgubbar och mynta, så blev det helt tyst en lång stund medan folk åt. Jag älskar den känslan. Mmmandet och suckandet. Och Mjuka frågade mig om jag kan tänka mig att baka till Mellans 60-årsfest i sommar. Jag sa ja. Jag tycker om att baka, och har en hel del recept jag gärna vill få provat. Det blir kul.

Vi satt ute i paviljong med myggnät tills det blev för kyligt. Låtsasbrorsan och jag satt uppe vid brasan i kakelugnen och pratade till halv tre på natten. Igår var jag trött och supernöjd i en skön kombination. Låtsasbrorsan åkte hem efter frukost, jag låg i hängmattan och läste och drack kaffe och sov lite. Katten kom och låg hos mig en stund, rullade ihop sig vid min mage och gungade med i vinden. Jag vattnade tomaterna. De blommar.

Om en timme och en kvart ska jag cykla till polisen. När jag kommer hem igen ska jag skriva vidare. Bli inte förvånade om inläggsfrekvensen går ner ännu ett snäpp nu framöver på grund av bokskriv. Jag kommer tillbaka. Lite då och då, skulle jag tro.

Apropå den nymålade vitrinen och den där ickeförtjusningen jag har i lackad furu. Idag har jag tagit tag i nästa del av förlängda köket-fixet, nämligen förbereda skänken för ommålning, den ska bli ljusgrå den med. Men den behövde fixas lite med först. Det är en rätt modern skänk, skulle tippa att den är från IKEA eller Mio på åttio-nittiotalet eller något liknande. Det betyder att den i grund och botten är helt okej men behöver lite kärlek. Det största problemet (utom det faktum att den är i lackad furu) var att den hade sådana här plastskenor för lådorna att åka på:

plast ska bort

Den uppmärksamme kan nu skönja att den blurriga änden på den här plastskenan tippar misstänkt neråt. Ja. Den har gått av. Och det har flera av de här plastskenorna gjort, eller halkat ur sina små hål där de sitter intryckta. Helt enkelt, en ganska kass konstruktion, så det har jag löst idag. Innan jag tog bort dem drog jag en blyertslinje utmed överkanten på dem. Sedan var det dags för uppgraderingen.

Jag började med att åka ner till brädgården och köpa den här.

8 gånger 27

Det är en planhyvlad list som är 8×27 mm. Plastskenorna är nämligen 8 mm tjocka och 14 mm breda, så den här blir perfekt om man kapar den på längden. Lådorna har ju spår som är anpassade efter plastskenorna, så det gäller att vara smart. Givetvis hade man kunnat köpa vilken bredd som helst på planka som är 8 mm tjock och sedan sågat den i lagom storlekar, men det smidiga med den här är att den nya listen bara har sågats av mig på ena sidan – den andra, den som kommer att ligga uppåt och bära lådan, är en spikrak planhyvlad kant. Alltid bra.

itusågade

Efter att ha kapat listen i lagom längder och sågat dem i mitten på längs, var det dags att förborra två hål i varje. Det här gjorde jag för att kunna skruva hårt i dem utan att de spricker. Man kan förstås skruva i oborrat trä, men vill man vara på den säkra sidan är det smart att förborra. Här på bild ser ni två saker: min borrplanka, det vill säga brädan jag lägger under det som ska borras i och som har hängt med ett tag samt min slagborrmaskin av det tyska totalt okända märket Meisner Craft. Den har jag haft sedan jag var 21 år och den borrar fortfarande som en kung.

två hål i varje

Sedan skruvade jag alltså fast listerna i skänken, och såg till att de hamnade utmed blyertslinjerna jag dragit så att lådorna hamnade på rätt höjd. Klart!

och klart

Nästa del av projektet var att byta beslag på skänken. Jag är inte mycket för träknoppar (även om de också hade blivit bättre med färg på, förstås) så jag har köpt nya och märkligt billiga handtag på Biltema. Här får man inte ha för bråttom, eftersom jag skulle borra nya hål. Jag passade in de nya handtagen så att det gamla hålet täcktes av dem, mätte noggrant var de nya skruvarna skulle sitta och kontrollmätte mellan varje borrning.

nya beslag

Så himla bra! Och ganska stor förbättring med litet arbete, om du frågar mig. Nu är alltså skänken klar för ommålning, men det tar jag en annan dag. Just nu ser det ut så här i hallen/förlängda köket:

halva inne

Ja, jag SA ju att ni skulle få se vitrinen! Jag är väldigt nöjd med den, alltså. Och har inga svårigheter med att se hur fint det kommer att bli när skänken är i samma färg, taket ommålat och det har kommit upp en fin ljusgrå medaljongtapet på väggarna… men en sak i taget. Just nu är jag helt enkelt nöjd med det här.

 

Idag körde jag en timme härifrån till en annan liten ort i Östergötland för att köpa ett fönster. Det är röta på ramen till sovrumsfönstret, och jag har hållit span för att hitta ett fönster i rätt dimension så att jag kan byta ut det. Jag har redan köpt ett som är lite för stort, men det här är perfekt och dessutom ett helt nytt spröjsat träfönster för en fjärdedel av ordinariepriset. Det gör bytet så mycket enklare. Konkurser är hemska, men tacksamma för sådana som mig. Och för farbrorn som köpt konkursboet och nu säljer ut varorna. Det är det där med död och bröd, igen.

Den här timmen jag körde. Det var så fantastiskt vackert. Jag älskar den här trakten ända långt in i ryggmärgen. Träden, blandningen av barr och löv, det lysande gröna gräset och de svartvita korna som står i små klungor och idisslar medan de ser bort mot billjudet med tunga ögonlock. Himlen med sina vänliga molntussar, sjöarna som blänker till då och då, de vackra gamla trähusen som står mellan åkrar och skogar. Det är faktiskt så vackert att det gör lite ont. Du gamla, du fria, du skogstäta jord, du sitter i mig sedan barn jag lekte. Jag fick lust att fotografera mig själv i klänning och gummistövlar, stående mitt ute på en av de smörblommetäckta ängarna, med ett paraply över huvudet trots solskenet, rakt och allvarligt. Jag tror inte att jag kommer att göra det. Bilden är liksom redan tagen någonstans.

Polisen som har hand om ofredandeärenden är ledig den här veckan. Han kommer tillbaka på måndag. Jag fick ett telefonnummer. Sedan var jag på loppis och köpte två kaffekoppar med fat och fyra vinglas. På lördag är det min tur att bjuda grannarna på middag, Mellan och Mjuka, Italienaren och Skrattfrun, Norran och Gilla. Det kommer att bli jättetrevligt, det vet jag redan. Och trots att jag verkligen är så trött på Nästgårdsmannen att jag skulle kunna explodera, så tycker jag också synd om honom. Jag skulle inte vilja vara han, någon som uppenbarligen är så dålig på folk och samvaro att han inte ens klarar av att bekanta sig på ett bra sätt med världens vänligaste granngäng. Det måste vara smärtsamt att kanske höra drivande ljud från grillkvällar och kräftskivor och aldrig någonsin vara välkommen.

Halvvägs på väg tillbaka från fönsterköpet, med fönstret liggande inkilat bakom framsätena i bilen, stannade jag i en tredje liten ort och åt lunch för mig själv. Och så var jag på en annan loppis och köpte böcker för en femma styck.

20140527_154826_2

Igår planterade jag ut mina tomater i drivhuset. Några av dem har bleknat betänkligt av nattens svalka. Men de lever. Det är jag glad för.

 

 

 

Idag kom slutfasen av soff-fix, det vill säga sybiten. Jag åkte och köpte två meter tyg, två billiga liggunderlag, tre kuddar och ett fårskinn och åkte hem och satte igång.

2014-05-021

Jag ritade ut hörnbiten på lite tidningspapper, de två rektangulära bitarna mätte jag bara och klippte direkt. Till de tre kuddarna tog jag två bitar spilltyg jag redan hade hemma. Jag är mycket nöjd med resultatet. Olivia med.

godkänd av katt

Så fort en katt har godkänt, då är det bra. Eller som Ernst Kirschsteiger säger: ett rum med en katt behöver inte inredas, det är perfekt. (Han glömde bara säga att katten förstås diggar när man har fixat till det lite.) Det här känns förresten som en väldigt bra efter-bild, jämfört med 70-tals-furufesten det var från början.

Nu ska jag sammanfatta vad det här kalaset kostade, eftersom jag tydligen har blivit en DIY-blogg. Okidoki.

  • 2 st liggunderlag, 49 kr/styck, Jula
  • 2 m tyg, 79 kr/m, lokal tygaffär
  • 1 fårskinn, 329 kr, IKEA
  • 2 små kuddar, 7 kr/styck, IKEA
  • 1 större kudde, 29 kr, IKEA

Det här blir alltså 628 kr totalt. Hade jag hoppat över att köpa fårskinnet hade det blivit 299 kr.

Trehundra spänn för en ny, fin kökssoffa. Alltså… man kan ju inte annat än att vara jättenöjd med det.

Nu ska det förstås sägas att jag hade både lackfärg (annars kostar den 80 kr/litern på Byggmax, det gick inte ens åt en hel liter) och tyg till kuddarna hemma (stuvbitar, kanske 25-50 spänn totalt?) Men oavsett, har man inte det och slår på en hundring till blir det fortfarande en helt ny möbel för fyrahundra och några timmars arbete. Det är ju klart överkomligt.

Så… sätt igång nu alla sugna och kolla på ”bortskänkes” på Blocket. Och backa inte för fula furumöbler, de kan vara en omålad pärla.

20140430_194553

Japp. Jag beställde möbelskruv från Slöjddetaljer (kanonbutik) och de låg i brevlådan när jag kom tillbaka från jobbet, så skruvade jag ihop den nymålade härligheten och… ta-da! Den är stor, men inte för stor… väl? Jag har inte riktigt bestämt mig än. Och det kommer nog att krävas en del provsittning innan jag vet om man sitter skönt i den eller inte. Lite fårfäll, filt och ett par kuddar ska nog till för att riktigt kunna känna efter rättvist. Men det lutar nog åt att det här faktiskt var en riktig lyckträff.

Budgetköket fortsätter att ta form till minsta möjliga peng.

Det är bara tre veckor kvar av mitt teaterjobb. Vi spelar tio föreställningar i Borås, sedan de sista åtta på hemmaplan i Uddevalla. Efter det är det två dagar på Bibu, scenkonstbiennalen för barn och unga. Sedan är det över för den här gången. Just nu känner jag mig inte särskilt sentimental. Jag ser fram emot sommaren, det är så skönt att vara på landet. Och även om jag inte har någon som helst aning om vart livet ska ta vägen med mig efter det här är jag helt enkelt för trött för att riktigt orka oroa mig. Det är skönt.

Ja, trött. Anemin är tillbaka trots bra järnvärden, och jag har slutat med träningen igen av uppenbara skäl. I juni har jag en tid hos min egen läkare i Stockholm. Jag är väl egentligen inte orolig för det heller, den här gången. Jag tror inte att jag är sjukare än jag brukar vara, däremot gissar jag att jag kanske har B12-brist eller något sådant. Jag har varenda symptom som finns på underproduktion i sköldkörteln, men jag tog prover i februari som visade nada. Med andra ord – jag förväntar mig inget nu heller. Men det är ju bra att han tar mitt låga hb på allvar, då. Det är ju något nytt som har dykt upp.

Apropå något helt annat – har ni sett UnderbaraClaras dokumentär i serien ”De obekväma”? Gör det. Jag insåg när jag såg den att jag håller med, om allt. Jag har ju gjort några liknande val, även om jag med mitt yrke inte kan vara lika konsekvent som Clara. Men de senaste åren har mycket av mitt liv gått ut på att se hur lite jag klarar mig på, och att bygga upp ett annat slags liv. Jag har alltid tyckt att återbruk och egenbruk är bra saker, men det har blivit än tydligare sedan jag köpte huset.

Ett exempel: just nu håller jag på och ska möblera köket. Hittills har det stått ett bord och två stolar där som följde med huset när jag köpte det. Jag tycker om både bordet och stolarna, men det är lite för lite med bara två sittplatser i köket. Alltså har jag ganska länge letat efter en kökssoffa. Helst ville jag ha en pinnsoffa, en nätt liten en, men jag har haft svårt att motivera mig att köpa en eftersom jag tydligen inte är den enda som tycker att de är fina. De begagnade kostar lika mycket som de nya, minst ett par tusen. Det har suttit långt inne att hosta upp det, men jag har fortsatt leta. Det största problemet har varit att köket är så litet, så soffan får vara högst 130 cm bred. Det finns tydligen inga småsoffor som folk vill bli av med, kanske just för att de är så lättplacerade.

Så var jag på besök hos morbror, som i vanlig stil hade plockat upp något som någon annan inte ville ha med tanke på mig. Och den soffan jag fick av honom är något helt annat än vad jag hade tänkt mig. Det är, tja, Bästisen uttryckte det nog rätt bra, ”riktig 70-tals-allmoge”. Så här ser den ut:

100-52-68696_1

Japp. Det är alltså en hörnsoffa i solid lackad furu. Jag (som jag har skrivit förr) hatar lackad furu. Men kortsidan är 130 cm, och långsidan 170. Så med andra ord är den egentligen riktigt bra för mitt lilla kök, det blir många sittplatser på liten yta. Och som sagt – jag gillar återbruk, och att få en soffa gratis är inte fy skam. Så idag har jag ägnat mig åt att först slipa av all lacken, sedan måla. Och nu står alla delarna vitmålade och väntar på att skruvas ihop, för skruvarna fick morbror inte med när han fick själva möbeln. Men jag har alltså använt lite färg jag redan hade hemma, och kommer bara att köpa möbelskruv för kanske en hundring. Förhoppningsvis blir det bra, det här. Och jag är nöjd, även om det blev något helt annat än jag hade tänkt. Jag är nöjd både med att spara pengar och att ha fått en rejäl möbel som tål mycket.

Imorgon, Borås. Med andra ord hinner det nog bli maj innan ni får se hur det blir i köket.

Grishusrenoveringen fortsätter. Jag har bara fixat och målat en sida av det så långt, men det känns rätt bra jobbat ändå.

PhotoGrid_1398101416906

Utöver det: det känns som att jag går runt med ett spännband runt huvudet. Jäddrar, vad björkallergin slog till.

 

Japp. Idag igen. När jag nu ändå har så god loppiskarma för tillfället tänkte jag ta tag i ett hörn av vardagsrummet som har sett ut lite som hörnet gud glömde. Nämligen det här:

före

Ja, ni ser ju. Egentligen ingen plats för något alls, ändå den platsen där allt gärna hamnar. Tanken var att det här skulle vara en skön liten slapphörna, gungstolen älskar jag och den var bland det första jag alls köpte till huset, men den sköna känslan hade väl inte riktigt infunnit sig än. Jag behövde förvaring. Så igår kollade jag upp vilka loppisar i området som har hunnit öppna för året och idag besökte jag fem stycken.

Här tänker jag nu klämma in en liten loppis-skola för den som inte har vanan inne. Det viktigaste är: ta dig tid. Gå runt och se på allt, mitt bland en väldigt massa som du inte vill ha eller behöver finns kanske precis det där som du vill ha och behöver. Kom ihåg att titta med fixögonen på. Kan en stol bli underbar med ett nytt lager färg eller fräscht tyg på sitsen, till exempel? Och det näst viktigaste är: köp bara sådant du verkligen tycker om. Spekulera inte i om något ”kan vara värt något”, utan handla med hjärtat. Om du köper något du både har användning för och tycker om så spelar det ingen roll vad det är värt i någon annans ögon, då är det nämligen värdefullt för dig. Skola över.

Efter en heldag med loppis kom jag alltså hem med bland annat de här tre:

hyllor

Det är alltså en liten teakhylla, en ännu mindre ”blomhylla” och en liten, gammal rejäl bänk. Tillsammans kostade de 170 kr. Den största hyllan var den billigaste, märkligt nog. Hur som helst. Jag skrubbade av dem ordentligt ute på förstukvisten, undrade vad stämpeln på ryggen på teakhyllan kom från och undrade vem den där Åkerlund är. Och så placerade jag in två av hyllorna i hörnet.

efter2

Blomhyllan får bo längst in, eftersom den inte har rygg och dosan till fiberkabeln sitter där på väggen, då hamnar den inte i kläm. Jag är mycket nöjd, det här var precis vad det hörnet behövde. Hyllorna svalde massor. Förresten, apropå loppis-skola: allt på den här bilden utom vedkorgen och fårskinnet är loppisfynd. Ja, klädseln på soffan är köpt ny också, men själva soffan – inte ny. Jag gillar det. Känslan av kupp.

Och på tal om kupp! På en av loppisarna hittade jag tapet. Den kostade tio kronor rullen, och den är så himla fin! Jag har ingen aning om närifrån den är, men den är nog inte jättegammal. Åttiotalet, kanske? Oavsett kommer den att passa helt klockrent i ett av rummen här i huset. Hurra för det, ett helt rum omtapetserat för femtio spänn!

tapet

Självklart hittade jag en massa annat smått och gott, men jag ska inte tynga er med det, bara avsluta med den extremt prosaiska användningen av gammbänken – nämligen som underrede till den helt fantastiska välfungerande kallmangeln jag hittade för en hundring. Det ni! Nu blir det slätlakan här i gårn!

mangel

Trist bild, ja. Men kanske egentligen det bästa jag har köpt på mycket länge.

Ja, hjälp. Nu blir det kaffe och Netflix och vila på sina lagrar.

bialetti

Bialetti Moka express-kanna, i princip oanvänd. 35 kr.

peugeot

Peugeot-kvarn i fint skick. 25 kr.

upsala-ekeby

Kaffekanna och gräddsnipa från Upsala-Ekeby. 35 respektive 1o kr.

eva

Djuptallrikar, ”Eva” från Rörstrand, perfekt skick, 10 kr/styck.

anette

Assietter, ”Anette” från Rörstrand, perfekt skick, 5 kr/styck.

grönfågel

… och en liten grön glasfågel för en tia. Och för glädjens skull.

Jag köpte en helt ljuvlig liten broderad vägglampa också, men den har jag hängt upp i gästrummet så den får ni se vid annat tillfälle.

Just nu: sprickfärdigt nöjd.

PhotoGrid_1396195034708

Det här är ena gaveln på gamla grishuset. Det vill säga, en av de två byggnader som utöver själva huset utgör min gård. Den andra, snickarboden, är i rätt dåligt skick. Lilla Farbrorn har försökt isolera den på ett sätt jag inte skulle rekommendera någon: genom att spika upp lite allt möjligt på innerväggarna. Som gammal trasmatta, linoleum, masonit, eller varför inte plast i lager på lager. Det här har lett till att det huset luktar röta, och jag är orolig för att det inte kommer att gå att rädda det. Vi får se.

Grishuset däremot är gammalt och har i vissa fall skruttigt trä, men det luktar inte röta och det är torrt och luftgenomsläppligt. Det här är bra. Och det har lett till att jag har tänkt att det så småningom ska bli gäststuga. Och nej, ingen behöver bli orolig för att jag ska lägga mina gäster i en gammal svinstia (även om tanken ju är ren humor), utan jag tänker mig att den gamla höskullen ska bli sovloft, och så ska jag snickra en väggfast våningssäng i det lilla rummet där stegen till loftet finns. Jag tänker inte ens isolera det här huset, bara sätta vindpapp på väggarna och en innerpanel ovanpå pappen. Då blåser det inte rakt igenom huset, men kommer fortfarande att ha ventilation nog att hålla sig friskt. Jag har ju ändå bara gäster här på somrarna, och då krävs inte mycket värme.

Idag har jag alltså börjat renovera lite. Inte för att jag direkt har börjat med något av det viktigaste, men jag har tänkt rätt länge att den här väggen har sett lite sorgsen ut. En del av plankorna har suttit löst och de här spetsdekorationerna hade fullständigt vittrat bort. Om inte annat är det ett lätt sätt att själv se att det händer något, att byta ut småsaker.

När jag tog bort de gamla resterna under fönsterluckan stod jag en stund och bara såg på spikarna. Handsmidda, vackra. Jag har tänkt hela tiden att bodarna måste vara äldre än själva huset som är byggt 1907, och det stämmer. Den sortens spik kommer från 1800-talet någon gång.

Nu är gaveln alltså kompletterad med färsk planka och spik från 2000-talet. Det är ganska häftigt. Jag ska se till att måla den innan juni, för då ska jag plantera ut stockrosor vid den här väggen. Jag har försått några tillsammans med tomaterna som ska ner i drivhuset så småningom och lite annat smått och gott. Resten av huset gör det inget om det tar lite tid med. Jag har gott om tid.

IMG_20140330_122252

 

Drivhusbygge

Japp. Fem timmar tog det, drygt, från att jag satte sågen i första plankan tills jag hade målat klart. Fönstren måste skrapas och målas de också, men det är ju ingen hets med det. Det var viktigare att få själva drivhuset klart, så att jag kan fylla det med kompostjord och förbereda. Och jag är så nöjd nu. Det enda jag behöver köpa till är plexiglas till kortsidorna, det finns att köpa billigt på Biltema. Annars blev det här gratis. Gammalt spillplank som är kvar sedan jag rev Lilla Gulag (men som fortfarande såg färskt ut när jag sågade i det, hurra för det), lite överbliven läkt från takbytet i höstas till lister för glaset att lutas mot och två gamla fönster som stod och skräpade i garaget. Målarfärgen hade jag också sedan innan.

Fem timmar utomhus där jag först tog av mig tjocktröjan, sedan vek upp byxorna och tog av mig sockorna så att jag gick barfota i träskor, för det blev för varmt annars. Det pirrar skönt i kinderna och pannan, jag är solkysst för första gången i år. Olivia höll mig sällskap hela tiden, rullade runt i gräset och ville för en gångs skull bli kliad på magen. Nu ska jag dricka kaffe.

Jag är tillbaka på landet. Vid ena husväggen är det just nu helt översållat med snödroppar, och med några små buketter av det där slaget som kommer att bli lupiner när de blir stora.

IMG_20140319_150442

Häromdagen ringde Norran och sa att min garagedörr stod öppen. Han sa det med många utropstecken, utan att veta att jag har varit med om det förut, att dörrarna blåser upp och sedan åker stoppen ner så att dörrarna blir stående öppna. När jag sa det andades han hörbart ut och sa ja, för cykeln står ju kvar! Men… har du inget lås på dörren? Och jag svarade att nej, det har jag inte. Jag har liksom tänkt att det är bättre att om någon nu tänker bryta sig in, att de hellre får stjäla utan att förstöra. Eller kanske att om det inte är låst, då ser det heller inte ut som att det finns så mycket att stjäla. Allt jag har är ju loppis och begagnat, inget är värt särskilt mycket pengar. Men jo, jag skulle ha blivit ledsen om cykeln hade varit borta, så det var tur. Norran och jag småpratade lite till, jag tycker mycket om honom och hans fru och är glad att vi är landetgrannar. Han tog en lov runt själva huset också och kollade att allt såg okej ut. Det gjorde det.

Nu när jag själv kom ner tog jag själv en lov runt gården, som jag så gott som alltid gör om jag kommer hit dagtid. Sätter på vattnet. Kollar vad av blommor som lever. Kollar så allt står där det ska, att inte presenningen för vedförrådet har blåst bort eller något är trasigt. Norran hade kört ner ett par pinnar för garagedörren så att de inte kunde blåsa upp igen, det var bra tänkt. Och så tog jag en lov runt min lilla odling och upptäckte att vitlöken jag satte i höstas har grott.

20140319_163955_1

Pictures2

Jo, jag tycker att det blev bra med bänkskivebiten. Olivia har också som synes inspekterat och godkänt, så då var det bara att dra igång och måla.

Förresten, till alla DIY-are, två av mina se-till-att-ha-hemma-varor som jag rekommenderar: shellack och hårdvaxolja. Man använder pyttelite åt gången av båda, så de är hur dryga som helst när man väl köpt en burk. Och hoppa inte över shellack på kvistar i trät innan målarfärgen, så slipper man de där fula fläckarna man kan få annars. Hårdvaxoljan är min favvo på allt man skulle kunna lacka som behöver lite slitstyrka, gillar den matta mättade looken bättre än lack.

Nu: säng, brasa, te med massor av ingefära, citron och honung.

Jag har den där sortens halsont som betyder att jag är i starten av en vrålförkylning. Det känns inget vidare med tanke på att jag på onsdag, torsdag och fredag ska spela sammanlagt fem föreställningar, och jag dessutom sjunger lite i den här pjäsen. I en tonart som går rätt högt.

Men just nu, bara nu, är det rätt så skönt att tillåta sig att säcka ihop lite. Jag och katten är på landet. Vi har gemensamt känt lukten av husmus, och jag har svurit över att nämnda husmus tydligen har tuggat sönder min vetevärmepåse, utan att egentligen bry sig om själva vetet. Idag har morbror varit på besök och vi har tätat golvet under vedspisen (sotiga spår visade nämligen klart och tydligt varifrån musen/mössen kommit, och det får väl räknas som tur i oturen.) Och så har vi snickrat början på en hylla bakom elspisen, för att få till lite extra förvaringsutrymme i lilla köket där det hittills bara har stått en knapphändigt hopspikad masonitlåda som täckt eluttaget till nämnda spis. Jag älskar när vi kommer på de lösningarna. Inte bara för att det får mig att känna mig nöjd med själva grejen, utan för att det är så roligt att ha en tanke och lyckas bygga den på plats så att det blir precis sådär smart och bra som det var i huvudet. Nu har jag början på vad som kommer att bli kastrullhyllor, tror jag. Och jag har tagit bilder med finkameran, men glömt att ta med mig kortläsaren, så här kommer en grynig mobilbild av nämnda hyllstart.

20140215_174248

Nu ska jag alltså måla den gamla träpanelen på väggen och hyllstarten i samma färg som listerna, innan jag sågar till hyllplan och målar dem med. Funderar på om jag ska byta ut det översta hyllplanet som är där nu mot en bit av den överblivna skivan från diskbänken/skåpet från i somras. Jag har råd att testa lite, blir det inte så bra kan jag alltid använda den biten som skärbräda.

Det är någonting med det här snickrandet som jag verkligen tycker är djupt tillfredsställande. Jag gillar hela processen. Att fundera över vad man behöver, tänka ut hur man gör det på bästa möjliga sätt, räkna och planera materialbehovet, köpa materialet, börja mäta och rita och såga och sätta ihop. Det är så härligt konkret och klart. Och så gillar jag att använda planhyvlad furu, riktigt trä i ett gammalt hus där man har börjat så istället för att nöja sig med en halvhjärtad nästanhylla i plywood från IKEA.

Den gamla panelen under masonitskivan är duvgrå. Pärlgrå. Vackert gammelgrå. Jag har bara tagit bort masoniten under själva hyllan, eftersom jag fortfarande planerar att tapetsera om köket, jag tycker om tapet. Men det här plastgolvet kommer att ryka till sommaren. Då ska jag sätta in ett ordentligt brädgolv som jag just nu tror att jag kommer att måla, kanske just i den där gammelgrå nyansen som de ursprungliga väggarna har. I år ska jag bli helt klar med köksrenoveringen, har jag tänkt. En liten bit i taget.

Men nu ska jag ligga och vara förkyld i några dagar, och fundera på hur jag ska fortsätta med bokmanuset.

Förresten, jag har slut på förslag till novellföljetongen, så jag tror att den stoppar här. Tack alla för era fina inlägg, jag har haft superkul och verkligen blivit så sugen på att skriva igen! Ni är guld!

Nästa sida »

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 27 andra följare