Värmen är på väg tillbaka. Huskorset är på väg hem. Zazi med man och barn är på väg till poliskontoret på Kungsholmen för att skaffa nya pass. Utan någon resplan, bara fall-om-att. Jag är nog inte riktigt på väg, alls. Borde också skaffa mig ett nytt pass. Mitt går ut i juni, så jag fattar inte riktigt hur jag tänkte där med Spanien och allt. På passfotot är jag så ung, tio år är länge sedan, stora ögon och långt hår, ovetande om en hel massa och hoppfull om en massa annat. Ja, det var tider det. Jag log annorlunda då, jag hade liksom ett lagom fotoleende. Det har jag inte längre. Numera ler jag alltid stort, så stort att tandköttet syns, och minns inte riktigt hur det där andra leendet kändes. Det var mindre. Betyder det att jag är gladare numera? Eller bara äldre och fulare på kort?

Jag känner mig lite konstig. Förvirrad. Trött men glad. Och ledsen i bakgrunden, men det går faktiskt ganska bra ändå. Jag ser fram emot sommaren nu. Ser fram emot min hemmasommar med klippbad och pocketböcker och glass som får min laktoskänsliga mage att vända sig alldeles ut och in. Solkräm på känslig hy med soleksem. Stråhatt. Slitet trasselhår som jag inte klipper förrän till hösten.

Apropå klippa håret. Jag hade en frisör i flera år som jag älskade att gå till. Han var från Israel, han kallpratade inte i onödan och han klippte alltid så lagom mycket och så bra. Sedan flyttade han någonstans utomlands, men han ringde mig för att säga adjö. Det uppskattade jag efter flera år av hans varsamma fingrar mot min hårbotten och lödder och samvaro. Det kändes rätt. Efter det har jag inte lyckats hitta en frisör jag vill gå tillbaka till. Jag avverkar besviket en i taget. Sist jag klippte mig hos senaste försöket tyckte jag att jag var så tydlig med vad jag ville (och inte ville), ändå gjorde hon precis det jag hade sagt att hon inte fick, och när jag gick hem var jag så arg så att jag grät. Tror ni jag betalade i alla fall? Jajjemensan. Man har väl jante.

Ja, här sitter jag alltså, med barfotafötterna i soffan, fortfarande pollenhes och får inte ens ihop ett vettigt blogginlägg. Inte undra på att det känns som att alla är på väg någonstans utom jag.