… visst var det så att hantverkarna inte fixade tillbaka cykelstället igår för att det var mycket mer hantverkaraktigt att göra det idag. Så tidigt som möjligt. Först med någon slags borrmaskin eller nåt. Sedan luktade det svets och reflexer. Och nej. Knackaren var inte snygg vid närmare påseende. Inte ens lite.

Sömnberövad och sur som en kvarglömd inlagd ättiksgurka satte jag mig framför tv:n. Och där upptäckte jag ”Days of our lives”! Det var lite krångligt att hänga med i svängarna, men det här är vad jag uppfattade. Huvudintrigen verkar vara att det är ett gäng från Salem som befinner sig på en ö någonstans, och av någon anledning tror alla andra i Salem att de är döda. En av dem har liksom ”mördat” alla, och de har begravts och så, men på något mystiskt vis har alla överlevt och hamnat på den där ön istället så hon som är mördaren ÄR inte någon mördare. Dessutom är kärlek överlag krångligt. En kille letar efter sin försvunna fru på ön. (De verkar ha haft en rätt knepig historia.) Det är en ung tjej i Salem som har låst in killen hon är kär i i en bur hemma hos sig. Hans tjej letar. Hans bästa kompis är kär i hans tjej. En annan tjej försöker få en annan kille att lämna sin tjej via manipulation. Jädrar i min lilla låda, här gäller det att hålla koll. Det är många nakna inoljade överkroppar i casual situationer som när man pratar i telefon.

Jag är superfascinerad. Det här är HELT crazy. Vem har tänkt ut det här? Och så tycker jag att MIN hjärna är överhettad?!

Jag måste direkt fylla på kultursnobbskvoten genom att hyra en ”fin” film. Jag tänkte slå till med Roy Anderssons ”Du levande”, som både Bästisen och Den Där Mannen tycker är vansinnigt kul. Snart är ordningen återställd.