Efter ett första besök hos en kinesiolog är jag helt slagen av trötthet och kom dessutom hem med en ört på flaska, en ört som heter Mariatistel och ska hjälpa till att stärka min leverfunktion. Jag har hunnit ta en dos och konstatera att det smakar som att dricka stekt olivolja ungefär. Det kommer att bli en kamp. Men jag ska snällt dricka min tistel eftersom den ska hjälpa bort allergi och hudproblem, enligt den snälle kinesiologen. Tack, kinesiologen.

Annars har jag hela dagen innan besöket hos kinesiologen varit svindlande nära att på ena eller andra sättet höra av mig till Den Där Mannen. Så många saker jag vill säga, så många saker jag vill dela, så många saker jag vill få. Och det är just den där sista tanken som gör att jag låter bli, som gör att jag lyckas hålla i mig. För han har ingenting emot att jag ger, det är bara att ge tillbaka förbehållslöst han inte kommer att göra och jag vet att jag fortfarande skulle bli besviken. Alltså minns jag det, håller hårt i min vetskap trots att söte norrmannen Fredrik Skavlan pratade så underbart och varmt om barndom och kärlek i sitt sommarprogram. Håller i mig själv och lyckas styra bort impulserna.

Att vara besatt av någon innebär en evig och kvalfylld fångenskap

Men jag har vågat klicket. Köpt resan. Sista veckan i juli ska jag sova på ett hotell på Rue Reuilly, nära Bastille. Promenera i Jardin du Luxembourg, ta en kaffe på Les Deux Magots och tänka på Simone de Beauvoir.