Tre dagar in på ett nytt arbete, tre människor som arbetar med varandra för första gången och vi är redan en liten grupp vars vanor och arbetssätt börjar synas. Det är intressant, det. Hur fort det går att se varandras styrkor och brister och tendenser. I det här fallet har vi en halv repetitionsperiod mot vad som är brukligt, vilket också skyndar på processerna. Det är intressant vilken tydlig skillnad det gör. Jag kan faktiskt dra paralleller till något som min terapeut sade angående att bestämma ett slutdatum för min terapi – att beroende på när man har bestämt att det ska vara slut så förhåller man sig annorlunda till arbetet. Att arbeta med teater och att arbeta med sig själv är likartade processer även om det inte alls är samma sak, och nu märker jag det på mitt teaterarbete. Thebe ringde mig på lunchen och jag berättade, själv förvånad, hur fort arbetet går framåt. Efter tredje dagen på golvet tycker jag redan att vissa saker börjar klarna, vissa tankar och känslor tagit form på ett sätt som i vanliga fall brukar ta mycket längre tid. Och det var Thebe som formulerade det, att det förmodligen är så att hela mitt undermedvetna är så inställt på den tidiga ”deadlinen” att processerna liksom intensifieras, renodlas. Man vet att man har kort om tid på sig, alltså jobbar man annorlunda. Hon har rätt. Men man blir också trött därefter. Det är nämligen inte så att processen blir kortare eller att steg i den hoppas över. Allt finns med, bara mycket snabbare.

Jag jobbar med två snälla killar, Loppan och Starwars. Loppan är min skådespelarkollega och vi är väldigt olika. Han är långsam, jag är snabb. Han vill göra likadant som sist, jag vill prova nytt. Han pratar abstrakt, jag pratar logik. Han har svårt för text, jag är textälskare. Vi har med andra ord helt olika ingång i arbetet och väldigt olika energier. Jag tror att det ger vårt arbete på golvet en intressant dimension, men det innebär också att det finns gott om utrymme för oss att bli irriterade på varann. Än så länge har det inte hänt, men jag tror att det kommer att komma. Starwars är regissören. En varm och fin kille som både hastighetsmässigt och tankemässigt tror jag ligger mitt emellan oss och kan identifiera sig med och förstå oss båda. Vi är en liten intressant grupp om jag får säga det själv. En liten intressant och intensiv grupp.

Jag har känt mig helt knockad när jag har kommit hem på kvällarna och idag är inget undantag. Men idag har jag fått ett helt underbart brev med godis från Tante Jul! Kjære deg! Tack, tack, tack! Härligt! Och igår när jag kom hem låg där ett brev med en cd från Den Där Mannen. Man skulle kunna säga att jag får en hel del norsk uppmuntran för tillfället.

Det kommer att gå fint, det här. Three down – sixteen to go.